Det blir inte alltid som man tänkt sej och av olika anledningar så måste jag skjuta fram starten av min striktare kosthållning tills imorgon. Då är det dessutom 4 månader kvar till vårt nästa besök på Anfi och det kan ju vara bra att ha som målbild. Både metaforiskt och bokstavligt.

Avslutningen på skoldagen igår, med opponentskapet, var inte så farligt som jag hade trott. Och de andra hade inte ens lagt ner lika mycket jobb på det som jag. Vi fick sitta i små grupper och klara oss själva, vilket förvånade mej lite. Hur ska vi då veta om vi gjorde rätt eller fel?

Vi hade även besök av två fina vård-/terapihundar från hundteamet i Härnösand. Ett kul avbrott från att bara sitta och lyssna.

Nu är det disciplinerade hemmastudier som gäller (3 arbeten!) innan vi ses på skolan igen i mitten av mars.

Nu ska jag ta en promenad och sen ladda för kvällsjobb.

på skolan och jag orkade helt enkelt inte gå till restaurangen. Är inte hungrig. Kan bero på att f.m-fikat blev ovanligt sent. Får se hur det går i e.m?

Ännu en intressant dag och nu har vi precis fått besök av två vårdhundar från Härnösand. Sen ska vi opponera... *huvva!*

Nu har jag bestämt mej! Fr.o.m imorgon blir det striktare kosthållning (igen!). Jag har t.o.m gjort slag i saken och beställt en bok i ämnet.

En månad kvar till jul...

För mej är julen inte längre så kul. Man är ju för gammal för julklappar.

Skämt å sido, julklappar är ju roligare att ge än att få, men vi har nästan slutat med sånt. Vi ger bara till barnen under 18 och de är inte så många längre...

Barnbarnet ska naturligtvis få, men eftersom hon även fyller år i december så blir det lite mer huvudbry för farmor. Tur då att jag har min dotter, som formligen sprutar ur sej idéer och i år ska vi slå våra påsar ihop och fixa nåt riktigt skojigt till den lilla prinsessan.

Ett annat faktum som försvårar julfirandet och gör det lite mindre roligt, är alla dessa splittrade familjer och nya familjekonstellationer. Både mina och min sambos barn har ju skilda föräldrar med nya partners. Med det kommer det även in nya "syskon" och nya "mor- och farföräldrar", som alla vill umgås på julen.

Om vi tar mitt barnbarn som exempel, så har hon (förutom sin mamma och pappa):

• mormor
• morfar + hans nya fru
• farmor + hennes sambo
• farfar + hans sambo
• morfarsmor + fruns mamma
• farmorsmor & far + sambons mor & far
• farfarsmor & far + sambons mamma
• farmors mormor
• 2 mostrar (+ 1 man) & 2 morbröder (+ 1 fru) + en "halv"moster
• bonusmoster & bonusmorbror med varsin respektive
• ett flertal kusiner på mammas sida (jag kommer inte ihåg hur många) + 1 bonuskusin
• faster
• 3 bonusfastrar (+ 2 respektive) & 2 bonusfarbröder (med varsin respektive)
• 4 bonuskusiner på pappas sida

Därtill kommer en massa andra släktingar, så ni förstår problematiken; vilka ska man fira jul med och vart?

Självklart vill jag fira jul med mitt barnbarn och med mina barn, men då vi fick den äran ifjol så måste nån annan få den möjligheten i år.

Själv jobbar jag och vill/kan inte ha några gäster här hemma och blir gärna bortbjuden på julaftonskvällen. Men lika gärna skulle jag kunna tänka mej att bara vara hemma på tu-man-hand. Nåt stojigt storfamiljsfirande vill jag iaf inte vara med på.

Jag gillar adventstiden bättre än själva julen och den tiden är ju snart här. Men det är svårt att få den rätta känslan när snön lyser med sin frånvaro och det bara regnar hela tiden.

Ärligt talat så känner jag mej lite deppig just nu...

Inte bara beroende på vädret, utan även på att jag inte kan "leva som jag lär". Jag berättade ju tidigare att jag varit "så duktig" och gått ner i vikt under semestern. Inte mycket, men bara att jag hade hållit mej kvar på samma ställe på vågen, var ju en bedrift. Så är läget inte längre, kan jag säga... Nu har jag gått upp igen och det beror enbart på min dåliga karaktär. Eller... det är fel uttryck. Jag har ett missbruk snarare, eller en ätstörning. Ni vet, den där sockerdjävulen:

Jag kan låta bli socker hur lätt som helst om jag bara bestämmer mej för det, men om jag börjar äta så är jag fast. Då äter jag allt jag kan komma över, även sånt som jag egentligen inte tycker om.

Det är ju bara dumheter, jag vet...

Nu har jag iaf haft ett sånt "skov" och nu är det dags att sätta stopp och återgå i normala banor igen. Det borde ju vara mycket enklare nu också, då sambon går på diet och inte heller äter sötsaker och andra onyttigheter.

En månad kvar till jul...

En månad utan onödigt socker, som förhoppningsvis leder till en lägre siffra på vågen. Jag har ställt ett högt mål den här gången, jag vet det, men det ska inte finnas något utrymme för fusk. Lite svårt den kommande månaden kanske, med tanke på födelsedagar, julfirande med kollegor och fest med f.d grannarna. Men det är ju inte där prblemen uppstår, utan det är ju i min ensamhet, i smyg som jag äter alla dessa onödigheter...

Så fr.o.m nu är det silvertejp som gäller!

Bilden lånad från http://se.depositphotos.com

Vintertid och vintertäcke på! Ingen återvändo längre...

Jag är en sån person som vill ha kallt i sovrummet, framförallt nu när jag kommit in i den "gyllene" övergångsåldern. Vad det nu är som är så gyllene med den, begriper jag däremot inte!

Men i onsdags kväll kunde jag omöjligt somna för att jag frös så in i h-vete. Tog på mej en extra filt under det tunna sommartäcket, tjocksockar på fötterna och t.o.m en T-shirt, men inget hjälpte. Så igår när jag renbäddade sängen, letade jag fram vintertäckena. Hittade dock inte de jag brukar ha... Vet inte vart jag har gömt undan dem, men här i huset fanns de iaf inte. Antingen är de i det stora förrådet eller så har jag slängt dem?!

De täcken jag hittade istället är fluffiga och varma. Nästan lite för varma. Så det blir nog till att sänka värmen ytterligare i sovrummet. Undrar om jag får sova ensam där då? ;)
 

Fredag idag. Och ledig långhelg! Ska bara njuta! :D

Men innan dess måste jag köra över lägenheten med dammsugaren. Av nån anledning har det blivit dammigt här trots att vi varit borta i två veckor.

Har ett litet problem att lösa också... Vad jag ska laga till middag? Det är iofs alltid ett problem, men än större nu när sambon går på diet och då vi båda bör hålla igen efter två veckors utsvävningar. Det lustiga är ju att jag gick ner i vikt under semestern, trots att jag åt mycket mer än brukligt och dessutom drack vin varje dag, ibland både till lunch och middag. Men vi avhöll oss ifrån sötsaker. Inga efterrätter, inget godis, inga bakverk, mindre bröd och kolhydrater och glass köpte vi bara två gånger.

 Firade vår flytt till ANFI med en glass, men den var inte så god som den var dyr! 

Vi har också rört oss mycket! Varje dag steg vi upp i gryningen och tog en promenad på minst en timme. Vi t.o.m joggade bitvis! :O

Mellan Puerto Rico och Amadores finns en gångväg längs vattnet och där var det alltid många som gick och sprang varje morgon. Mysigast var att vara ute före alla andra medan det fortfarande var mörkt.

Amadores beach

När vi flyttat till ANFI fanns det inte lika fina gångvägar, men vi hittade även där en lämpligt lång runda att gå varje morgon, om än i lite mer varierande terräng. På ANFI finns även ett gym, vilket jag tänker testa nästa gång.

Här hemma har jag inte kommit igång med träningen än, men jag måste ta tag i det till veckan. Nu går det inte att skjuta på det längre. Känner av min rygg och nacke efter bara tre dagar på jobbet... Inte bra alls!

Mitt ben känns bättre, men inte helt okej. Får se hur det reagerar på träningen sen.

Tog en titt i min kalender och den börjar vara rätt så fulltecknad framöver; Farsdags-firande, klippning (redan dags igen?!), ljusparty, utbildningdag i stan, skola, dans(?), ut och äta med jobbet (både det gamla och det nya), födelsedagsbarn x flera att fira, vara barnvakt, jobba, plugga och träna. Och så är det ju snart advent och sen jul... Hur ska jag hinna med allt?!

Jag känner faktiskt ingen stress alls. Det ska bara bli kul. I julhelgen jobbar jag och ska inte ha några gäster. Vart vi ska tillbringa julaftonskvällen har jag ingen aning om, men det ordnar sej säkert.

Däremot (kom jag på nu) borde vi bjuda hem våra f.d grannar på middag som tack för hjälpen med flytten hit. Det är väl hög tid för det nu, med tanke på att vi strax har bott här i ett år?!

och tillbaka i verkligheten. Och det med besked, kan man säga. Iaf med tanke på vädret.

Tre bilder från igår:

Anfi, Gran Canaria kl. 8.30 - solig morgon efter att det åskat och regnat hela natten.

Kändes så vemodigt att behöva lämna detta och åka hem...

Las Palmas flygplats kl. 14.45 (svensk tid) precis innan take-off.

Kändes lite bättre att åka när det spöregnade ute.

Umeå flygplats kl. 21.00 - bara att gilla läget, eller?

(Ursäkta den suddiga bilden, men jag frös och hade bråttom in.)

Men det känns bra trots allt att vara hemma. Att få sova i sin egen säng och att kunna dricka vattnet ur kranen!

Eftersom kylskåpet ekade tomt, så startade jag dagen med en promenad till ICA, efter att ha varit ner i förrådet och letat fram mina IceBugs såklart! Lite vinterkläder vore inte heller helt fel insåg jag sen.

Nu har jag intagit dagens första kaffekopp och den smakade "sådär". Note to myself: Inte gott att dricka det första kaffet ur en nydiskad perkulator som stått oanvänd i 2 veckor.

Jag inleder första veckan hemma med en ledig dag från jobbet. Känns så skönt! Ska ägna dagen åt att tvätta! Och att ta igen lite förlorad TV- och datatid. Vi hade visserligen TV på båda ställena där vi bodde, men på det första så var det en liten tjock-TV med myntbox, så den fick stå orörd och på det andra hade vi visserligen 2 TV-apparater, men det fanns bara en svensk kanal; TV4 så vi tittade bara lite på nyheterna bara innan vi åkte hem. Vem har tid att se på TV på semestern liksom?

I övrigt ska jag bara njuta av min egen-tid idag och fira att jag under de här två veckorna har gått ner 2 hg i vikt(?!) och att jag fick VG på senaste skoluppgiften.

Och, om jag ska vara riktigt ärlig; så känns det riktigt bra med snö och minusgrader. Jag gillar ju vintern, iaf om det är riktigt vinter och inte bara ishalka.

Så här dagen före D-dagen, så kan jag bara konstatera att jag ligger lååångt ifrån min utsatta målvikt...

Men, jag har iaf kommit ner under rätt tiotal. *man får vara glad för det lilla* Så det här med "rätt" sätt att väga sej på fungerar ju uppenbarligen. ;)

Sen att jag bara gått ner hälften av det jag hade som önskemål, får jag väl försöka se från den positiva sidan.

Snart är ännu en dag till ända.

Har tillbringat större delen av min lediga dag på vift. Gick hemifrån vid 9.30 (Ja, jag promenerar till stan numera. Gick t.o.m hem från jobbet igår kväll, trots att jag slutade 21.30.) och har nu lyckats beta av några saker på min lista:

Fyra tre arbetsdagar kvar nu, en skoluppgift som ska lämnas in, ett besök hos frissan + fixa brynen, ett besök hos tandläkaren, avtackning av chefen, lämna bilen på verkstan, byta till vinterdäck, betala räkningar, städa lägenheten och packa. Och så vill jag ju hinna träna också.

Kom på att det var några saker som jag glömt att lägga till: umgås med barnbarnet och lilla familjen, stryka kläder, kolla upp telefonabonnemang och färga håret. Det är säkert nåt mer jag har glömt också...

Grått och kallt ute idag, men det var ändå skönt att promenera. Men långkalsongerna har åkt på! Lite varmt blev det dock under besöket på jobbet, då det var många personer i en liten lokal. Driftiga medarbetare hade bakat jättemånga olika sorters kakor och jag offrade mej på två. Det är verkligen att offra sej, då jag inte äter så mycket sånt numera. Tycker bara att det är sött och sliskigt.

Men att avstå från sötsaker hjälper inte ens på min viktminskning. Det är så deprimerande! Det är inte roligt att komma upp i den gyllene medelåldern... Fy sjutton! Allt fastnar runt magen...

En månad kvar till take off! Som jag längtar... även om jag nog inte riktgt har fattat att det verkligen ska bli av.

Och på tal om resan så går det skitdåligt (ursäkta uttrycket!) med mitt viktprojekt. Jag har liksom parkerat på strax över + 5kg-strecket. Spelar ingen roll vad eller hur jag gör...

Inte blir det bättre av att träningen så gott som ligger på is. Till gymmet kommer jag ju inte nu när jag enbart "jobbar" dagtid. Cykla till och från praktiken fungerar dåligt p.g.a en massa krångel med packning och ombyten. Sen kom ju förkylningen på det... och med den tydligen en ihållande huvudvärk.

Idag fick jag vara med på en del i en demensutredning. Mycket intressant! Är så tacksam att jag fick möjligheten!

Synd bara att jag under hela mötet hade så ont i huvudet att jag mådde illa. Borde kanske ha gått tillbaka till min praktikplats efteråt, men klarade helt enkelt inte av det.

Inga tabletter hjälper. Vet inte riktigt vad jag ska ta mej till.

Att städa lär väl inte heller hjälpa? Eller vad tror du?