Att jobba igår kväll var nog inte så lyckat. Jag kände direkt när jag kom dit att mitt tålamod inte var det bästa och är det nåt man måste ha i mitt jobb så är det just tålamod. Inte blev det bättre av att det första jag får veta när jag kliver in genom dörren är att diskmaskinen fortfarande är trasig. Jag kanske inte har nämnt det tidigare, men jag upptäckte i söndags att diskmaskinen på jobbet inte fungerade, så vi fick handdiska allt. Och på ett sånt ställe innebär det att vi får stå och diska nästan hela tiden. Det är inte så lyckat på helgen, då vi bara är två personal.

Ett annat irritationsmoment igår, var att vi på vår avdelning ska ta hand om en utländsk kvinna som är där för att lära sej svenska. Jag förstår att de måste ut i arbetslivet för att träna på språket, men det är inte så lämpligt på en demensavdelning. Där ska det inte förekomma onödiga orosmoment, som det självklart blir då det dyker upp någon som inte förstår språket. Och som dessutom är från ett annat land och har slöja. Jag är inte rasist och jag både vet och förstår att invandrare behövs på våra arbetsplatser (vi har många fina utländska tjejer och killar på mitt jobb). Men jag vet också att personer med demenssjukdom ibland är rädda för utlänningar och det blir ju inte bättre av att de inte förstår var de säger. Dessutom tar det mycket av vår dyrbara tid också, tid som vi borde få ägna åt de boende istället.

Det är min åsikt och den tänker jag framföra till chefen.

I alla fall, så genomled jag arbetskvällen igår med min onda kropp. Men idag stannar jag hemma. Jag känner mej skakig och även lite febrig och det går inte att jobba med värkande fötter och händer och samtidigt vara trevlig och tillmötesgående. Jag känner själv mina begränsningar. Så idag blir en vilodag. Jag tänker inte göra nånting... Förutom att åka till affären och handla, för det ekar tomt i kylskåpet.

Under mina promenader så möter jag en del människor, vissa hälsar mer eller mindre glatt, medans andra stirrar stint i marken framför sej. Det är mest ungdomar som gör så och de äldre som hälsar.

Imorse var jag ute tidigt, tänkte att det (återigen) ska bli en vana. Passerade först ett äldre par som var ute och stavgick. Jag sa "god morgon" och de svarade något tillbaka. Hörde inte riktigt, eftersom jag ständigt har en ljudbok på i lurarna. Sen mötte jag en kvinna, även hon med stavar, som precis som jag hade lurar i öronen. Jag sa "god morgon" även till henne, men fick inget svar. "Slipp då" sa jag för mej själv och minns den gången mamma slängde ur sej just de orden till en av killarna i min klass, då han inte svarade på hennes hälsning. "Slipp då" var ett uttryck som vi ungdomar använde flitigt just då och mamma hade väl snappat upp det. Huruvida han hörde det eller inte, vet jag inte.

Jag fortsatte iaf min runda imorse och sa "god morgon" till alla jag mötte. Utom en man med en hund, som tydligen talade i telefon och inte alls såg åt mitt håll.

I vilket fall så mötte jag, i slutet av rundan, återigen kvinnan som inte svarat på min hälsning tidigare. Vi gick tydligen samma runda, men i olika riktning. Den här gångan sa hon "god morgon" till mej, så på nåt vis hade min hälsning ändå påverkat henne. Kul! Det är alltid intressant att se hur ett litet ord eller bara ett leende kan påverka folk. Oftast på ett positivt sätt. 

Sitter nu här med dagens andra kopp kaffe och har precis ätit en tunnbrödssmörgås. Det är inte ofta det händer, att jag äter tunnbröd. Inte för att jag inte tycker om det, utan för att min mage inte mår så bra av det. Men den här gången var det hembakt (av mej själv nu på morgonen) och utan både gluten, mjölk och socker. Och i ärlighetens namn inte så gott... Jag tillsatte inga brödkryddor, eftersom jag inte tycker om det, men det hade kanske blivit godare med lite salt? Ska ge det en ny chans en annan dag och testa nån typ av smaksättning.

Arbetshelgen har gått i ett, men varit trevlig. Att ha bra arbetskamrater är ju a och o.

Däremot har jag haft ont. Inte nog med att tummen, eller snarare handleden har börjat krångla igen, så har jag haft ont i höger ben. Även det har jag haft problem med sen en tid tillbaka. Inte lätt att söka läkare för det heller, då det ibland är höften och låret som spökar och ibland har jag ont från knät och neröver.

Och igår värkte mina fötter också. Det är väl åldern som börjar ta ut sin rätt.

Även om kroppen känns sliten och trött idag, så hoppas jag att min hjärna är lite piggare. För idag ska jag ägna all min tid åt att plugga. Ska ta tag i mitt LIA-case nu och försöka få det någorlunda klart i veckan. Iaf tillräckligt färdigt för att maila det till läraren så att hon får ta en titt på det. Sen har jag ytterligare ett arbete som ska var inne om lite drygt två veckor. Inte läge att skjuta upp det längre alltså.

Just det ja, jag har ju fått svar på röntgen av min tumme/handled:

"Man ser att du har en lätt reduktion av broskhöjden i tummens grundled också lite pålagringar runt ledytekanterna som tecken på artros. Du har också förändringar i höger handled, röntgenläkaren funderar på om Du har brutit handleden någon gång tidigare."

Inget oväntat eller överraskande, förutom att jag aldrig har brutit eller på annat sätt skadat handleden. Iaf inte vad jag vet, eller kommer ihåg.

så hinner man inte så mycket annat. Och det är väl så det ska vara! Det lilla livet är underbart och hela tiden finns nya saker att upptäcka.

Men jag hann iaf betala räkningarna i torsdags. Så mycket mer blev det inte. Föutom matlagning då...

Föräldrarna åkte iväg på ultraljud för att se så att allt är som det ska med de små liven där inne i magen. Och det var det ju. Sen fick de kvällen ledigt och gick ut och åt med dotra min.

Barnbarnet fick sova över här och för första gången i hennes 2-åriga liv har jag hört henne säga att hon minsann inte skulle sova. Men det fick hon lov att göra ändå. För även om farmor kan skämma bort henne på många sätt, så finns det rutiner man måste hålla på. Hon vaknade även på natten och grät och det tillhör heller inte vanligheterna (att hon gråter alltså), men hon somnade snabbt om efter att vi hade letat rätt på tutten och apan.

Igår, efter att vi ätit frukost och myst en stund, så klädde vi på oss och tog en PW med vagnen. Det blev dock ingen lång tur, eftersom lilla fröken helst vill gå själv. Det fick hon också göra på gång- och cykelbanan. Vi stannade till en stund på lekparken och tittade på draken, men hon tordes inte klappa den.

Så mycket annat fanns inte heller att göra där, då hon är rädd för att gunga (måste ha hänt nåt, för förut var det okej) och så var det så isigt överallt!

Vi traskade vidare till affären och handlade lite och sen blev det vagnrace hem. Det var jobbigt, för hon vill gärna att farmor sjunger samtidigt som hon drar vagnen. Och jag har tydligen ingen kondis alls! Jag flåsade som en blåsbälg.

På e.m åkte vi till Solberg för att fira sonens 25-årsdag och där blev vi kvar till sent på kvällen. Vi blev bjudna på jättegod smörgåstårta. Sonhustrun är fantastiskt duktig på det!

Idag är det jobb som gäller. F.m-turen är avklarad och strax ska jag iväg igen.

En lång kvällstur imorgon och så f.m på måndag. En rätt så dryg helg...

Det är min paroll det!

Kanske jag ska köpa nåt av dessa halsband:

De finns på SMOLK.se

Allvarligt talat, är det nåt jag är bra på så är det just det; att skjuta saker framför mej. De blir gjorda till slut och det är väl huvudsaken, men tänk så skönt det skulle vara om jag kunde göra bort dem direkt. Det är nåt som jag verkligen måste jobba på.

Som det här med träningen t.ex Hade ju tänkt komma igång på gymmet igen, men än har jag inte kommit mej dit. Och mina ursäkter vill ni inte höra, så jag tänker inte ödsla tid på det.

Nyss såg jag min nya granne gå på motionsband framför TV:n och fick genast dåligt samvete.

Men jag är iaf ute och powerwalkar varje dag! Och får både frisk luft och ljus på köpet!

Sen var det matsedeln som jag skulle göra... Har jag gjort den, eller nåt som iaf liknar nån slagt planering? Nej! Så klart inte. Det är ju bara dumheter egentligen.

Men jag har fått hem boken som jag beställde och tänker testa några nya recept...

Det jag är allra bäst på att skjuta framför mej, det är ju skolarbetet. Tänkte börja med det igår, men då var jag på shoppingrunda med dotra istället. Och det är ju mycket trevligare!

Sen tänkte jag börja idag, men då lilla barnbarnet ska komma och sova över (jippi!) så är det lite andra saker jag måste hinna göra istället. Som att betala räkningar, baka och tvätta. Och fixa några födelsedagspresenter. Jag har ju en son som fyller 25 år imorgon. Hur det nu gick till?! Jag är ju bara 21...

Men... när det gäller skolarbetet, så brukar jag av nån konstig anledning alltid hinna klart ändå. Kanske beror det många års yrkeserfarenhet? Praktisk erfarenhet har sina fördelar!

Torsdag idag och veckan har gått fort hittills.

Var på röntgen i måndags, men har ännu inte fått nåt svar. Blev fort klar där och hade två timmar att spendera innan jag skulle till jobbet, så då tog jag tag i en av de saker som jag skjutit på och gick till min praktikplats och hälsade på. Kul att se alla igen och lite kaffe fick jag också!

Tisdag jobbade jag hela dan. Hela avdelningen var till grannhuset på dans och det var jättekul! Jag fick dansa några danser, men det bästa var att se hur alla lever upp av musiken. Det är helt enkelt fantastiskt!

Igår jobbade jag halvdag. Tog den långa (promenad-)vägen hem. Hämtade sen upp dotra när hon slutade för dagen och så for vi och köpte presenter. Efter ett middagsstopp på MAX (inte mitt favoritställe direkt) så blev det matinköp på Kvantum. Kul att handla tillsammans!

I e.m kommer lilla barnbarnet och hon ska få sova över tills imorgon. Vi ska ju dit på kalas då, så det passade perfekt. Vi byter bara bil med varann, för att slippa flytta över bilbarnstolen. Vi ska ha så mysigt och jag hoppas på bra väder, så att vi kan vara ute och leka.

Men, som sagt, innan hon kommer ska jag ta en långpromenad, betala räkningar, fixa till lite heminredning (om jag klarar av det själv?), ev. baka nåt ur nya boken och lite andra småsaker.

See you later!

till mobilen är något som jag förbrukar massor av under ett år. Inte så konstigt då jag använder det dagligen. Nu är det dags igen. I förrgår började det att glappa, igår fungerade enbart vänster öra och imorse la det av helt. Lite tråkigt att gå till jobbet utan att kunna lyssna på ljudbok.
Tur att jag har beställt två nya!

Lunch på jobbet nu och eftersom den är kortare än vanligt, så hinner jag inte gå ut. Det får bli en promenad hem istället.
I e.m ska vi ha dans här på jobbet. Det blir kul!

men nu är den inskickad!

Ansökan om ett nytt jobb. Jag tror inte (eller rättare sagt; är ganska säker på) att jag har nån chans att få det, eftersom jag saknar rätt utbildning, men jag har iaf visat mitt intresse. Tjänsten var dessutom på heltid måndag-fredag, vilket säkert är en dröm för många, men jag trivs ganska bra med att jobba som jag gör just nu.

Fredag idag och ledig dag. Så skönt, även om jag har en massa "måsten". Det har liksom varit lite fullt upp hela veckan och vissa saker har jag bara skjutit framför mej.

Igår slutade jag tidigt, men då mötte jag upp mina svärföräldrar på stan för att följa dem till Telia-butiken. Det var ett litet internetproblem som skulle lösas och det gjorde det också, precis som jag förutspått. De bjöd på fika efteråt, så klockan var 16 när jag steg innanför dörren här hemma.

Nu ska jag strax bege mej in till stan igen, för att klippa mej och skifta om däcken på bilen. Någon hade visst lagt på dem fel... Och det var inte jag! När jag liks har bilen med mej, så ska jag åka och köpa några saker som är för skrymmande att släpa med sej om man promenerar eller åker buss. Ni ska få se senare...

Det blir inte alltid som man tänkt sej och av olika anledningar så måste jag skjuta fram starten av min striktare kosthållning tills imorgon. Då är det dessutom 4 månader kvar till vårt nästa besök på Anfi och det kan ju vara bra att ha som målbild. Både metaforiskt och bokstavligt.

Avslutningen på skoldagen igår, med opponentskapet, var inte så farligt som jag hade trott. Och de andra hade inte ens lagt ner lika mycket jobb på det som jag. Vi fick sitta i små grupper och klara oss själva, vilket förvånade mej lite. Hur ska vi då veta om vi gjorde rätt eller fel?

Vi hade även besök av två fina vård-/terapihundar från hundteamet i Härnösand. Ett kul avbrott från att bara sitta och lyssna.

Nu är det disciplinerade hemmastudier som gäller (3 arbeten!) innan vi ses på skolan igen i mitten av mars.

Nu ska jag ta en promenad och sen ladda för kvällsjobb.

Det måste man för att vinna, sägs det. Och nu sitter jag här och funderar på om jag ska våga eller inte.

Är det dags nu? Dags att ta ytterligare ett kliv?

Ja, jag tror förbanne mej att jag gör det! Vågar, alltså.

Jag har inte de rätta kvalifikationerna, men tänker ändå försöka. Dags att knåpa ihop ett brev alltså...

Men det får vara tills imorgon eller nån annan dag, för idag är det skolarbete som gäller. Inte för att jag tror att det blir enklare idag, men jag måste ändå få ihop nånting innan tisdag.

Skönt med semester i helgen!

Idag skiner solen och det första jag tänker göra, nu när melodikrysset är löst och inskickat, är att ta en l å n g promenad. Synd bara att jag inte kan använda stavarna...

Det funkade hyfsat med handen att jobba igår, men nog känns det. Och jag märkte på min brist på tålamod att jag hade ont, även om jag gjorde mitt bästa för att inte visa det.

Ha nu en underbar lördag därute!