så hinner man inte så mycket annat. Och det är väl så det ska vara! Det lilla livet är underbart och hela tiden finns nya saker att upptäcka.

Men jag hann iaf betala räkningarna i torsdags. Så mycket mer blev det inte. Föutom matlagning då...

Föräldrarna åkte iväg på ultraljud för att se så att allt är som det ska med de små liven där inne i magen. Och det var det ju. Sen fick de kvällen ledigt och gick ut och åt med dotra min.

Barnbarnet fick sova över här och för första gången i hennes 2-åriga liv har jag hört henne säga att hon minsann inte skulle sova. Men det fick hon lov att göra ändå. För även om farmor kan skämma bort henne på många sätt, så finns det rutiner man måste hålla på. Hon vaknade även på natten och grät och det tillhör heller inte vanligheterna (att hon gråter alltså), men hon somnade snabbt om efter att vi hade letat rätt på tutten och apan.

Igår, efter att vi ätit frukost och myst en stund, så klädde vi på oss och tog en PW med vagnen. Det blev dock ingen lång tur, eftersom lilla fröken helst vill gå själv. Det fick hon också göra på gång- och cykelbanan. Vi stannade till en stund på lekparken och tittade på draken, men hon tordes inte klappa den.

Så mycket annat fanns inte heller att göra där, då hon är rädd för att gunga (måste ha hänt nåt, för förut var det okej) och så var det så isigt överallt!

Vi traskade vidare till affären och handlade lite och sen blev det vagnrace hem. Det var jobbigt, för hon vill gärna att farmor sjunger samtidigt som hon drar vagnen. Och jag har tydligen ingen kondis alls! Jag flåsade som en blåsbälg.

På e.m åkte vi till Solberg för att fira sonens 25-årsdag och där blev vi kvar till sent på kvällen. Vi blev bjudna på jättegod smörgåstårta. Sonhustrun är fantastiskt duktig på det!

Idag är det jobb som gäller. F.m-turen är avklarad och strax ska jag iväg igen.

En lång kvällstur imorgon och så f.m på måndag. En rätt så dryg helg...

Det är min paroll det!

Kanske jag ska köpa nåt av dessa halsband:

De finns på SMOLK.se

Allvarligt talat, är det nåt jag är bra på så är det just det; att skjuta saker framför mej. De blir gjorda till slut och det är väl huvudsaken, men tänk så skönt det skulle vara om jag kunde göra bort dem direkt. Det är nåt som jag verkligen måste jobba på.

Som det här med träningen t.ex Hade ju tänkt komma igång på gymmet igen, men än har jag inte kommit mej dit. Och mina ursäkter vill ni inte höra, så jag tänker inte ödsla tid på det.

Nyss såg jag min nya granne gå på motionsband framför TV:n och fick genast dåligt samvete.

Men jag är iaf ute och powerwalkar varje dag! Och får både frisk luft och ljus på köpet!

Sen var det matsedeln som jag skulle göra... Har jag gjort den, eller nåt som iaf liknar nån slagt planering? Nej! Så klart inte. Det är ju bara dumheter egentligen.

Men jag har fått hem boken som jag beställde och tänker testa några nya recept...

Det jag är allra bäst på att skjuta framför mej, det är ju skolarbetet. Tänkte börja med det igår, men då var jag på shoppingrunda med dotra istället. Och det är ju mycket trevligare!

Sen tänkte jag börja idag, men då lilla barnbarnet ska komma och sova över (jippi!) så är det lite andra saker jag måste hinna göra istället. Som att betala räkningar, baka och tvätta. Och fixa några födelsedagspresenter. Jag har ju en son som fyller 25 år imorgon. Hur det nu gick till?! Jag är ju bara 21...

Men... när det gäller skolarbetet, så brukar jag av nån konstig anledning alltid hinna klart ändå. Kanske beror det många års yrkeserfarenhet? Praktisk erfarenhet har sina fördelar!

Torsdag idag och veckan har gått fort hittills.

Var på röntgen i måndags, men har ännu inte fått nåt svar. Blev fort klar där och hade två timmar att spendera innan jag skulle till jobbet, så då tog jag tag i en av de saker som jag skjutit på och gick till min praktikplats och hälsade på. Kul att se alla igen och lite kaffe fick jag också!

Tisdag jobbade jag hela dan. Hela avdelningen var till grannhuset på dans och det var jättekul! Jag fick dansa några danser, men det bästa var att se hur alla lever upp av musiken. Det är helt enkelt fantastiskt!

Igår jobbade jag halvdag. Tog den långa (promenad-)vägen hem. Hämtade sen upp dotra när hon slutade för dagen och så for vi och köpte presenter. Efter ett middagsstopp på MAX (inte mitt favoritställe direkt) så blev det matinköp på Kvantum. Kul att handla tillsammans!

I e.m kommer lilla barnbarnet och hon ska få sova över tills imorgon. Vi ska ju dit på kalas då, så det passade perfekt. Vi byter bara bil med varann, för att slippa flytta över bilbarnstolen. Vi ska ha så mysigt och jag hoppas på bra väder, så att vi kan vara ute och leka.

Men, som sagt, innan hon kommer ska jag ta en långpromenad, betala räkningar, fixa till lite heminredning (om jag klarar av det själv?), ev. baka nåt ur nya boken och lite andra småsaker.

See you later!

Här springer tiden iväg... Hann inte skriva nåt här igår och ändå gjorde jag inget speciellt. Iaf inte på förmiddan.

Det blev Melodikrysset som vanligt och sen en PW på det. Skulle ha städat också, den städning jag skulle ha gjort i fredags, men det "hann" jag inte heller med. 

På e.m/kvällen hade jag lite trevligheter inbokade. En liten överraskning. Därför har jag inte nämnt det tidigare.

Vi; nästan hela släkten på pappas sida, firade min farbror som fyller 80 år imorgon. Han ville inte ha nåt kalas, men jag tror att han ändå uppskattade att vi alla samlades och åt tillsammans.

Alla mina kusiner var med och det är inte ofta jag träffar vissa av dem. Kusinbarnen är numera vuxna och självständiga och några av dem har själva fått barn. Tyvärr var inte alla där, vilket var synd, men det var ändå en stor uppslutning måste jag säga. Det blev en trevlig kväll med god mat och gott sällskap. Synd bara att inte alla fick plats i samma rum.

Jag fick rå om mitt lilla barnbarn en stund och hon fann sej verkligen väl i sammanhanget, trots att hon inte hade nån jämnårig att leka med.

Dagen idag blir lugn. Städningen ska klaras av. Men det går fort, bara jag börjar.

En PW ska jag också hinna med, om än vädret inte är så lockande. Måste till affären och inhandla några småsaker.

Imorgon är det dags för röntgen. Tummen/handen har varit helt okej nu ett tag och jag har avslutat Diklofenak-kuren. Jag tror inte att de kommer att se nåt på röntgen, men då har vi iaf uteslutit att det är nåt mekaniskt fel.

Sen får vi se hur länge det går innan jag får ont igen... för det lär jag ju få. Man måste ju liksom använda händerna hela tiden.

men nu är den inskickad!

Ansökan om ett nytt jobb. Jag tror inte (eller rättare sagt; är ganska säker på) att jag har nån chans att få det, eftersom jag saknar rätt utbildning, men jag har iaf visat mitt intresse. Tjänsten var dessutom på heltid måndag-fredag, vilket säkert är en dröm för många, men jag trivs ganska bra med att jobba som jag gör just nu.

Fredag idag och ledig dag. Så skönt, även om jag har en massa "måsten". Det har liksom varit lite fullt upp hela veckan och vissa saker har jag bara skjutit framför mej.

Igår slutade jag tidigt, men då mötte jag upp mina svärföräldrar på stan för att följa dem till Telia-butiken. Det var ett litet internetproblem som skulle lösas och det gjorde det också, precis som jag förutspått. De bjöd på fika efteråt, så klockan var 16 när jag steg innanför dörren här hemma.

Nu ska jag strax bege mej in till stan igen, för att klippa mej och skifta om däcken på bilen. Någon hade visst lagt på dem fel... Och det var inte jag! När jag liks har bilen med mej, så ska jag åka och köpa några saker som är för skrymmande att släpa med sej om man promenerar eller åker buss. Ni ska få se senare...

Pluggandet går tungt! De arbeten (inte mina) som jag ska läsa och opponera mot är svåra att förstå p.g.a särskrivningar och ihopskrivningar (där det inte ska vara det). Det är svårt att få nåt riktigt sammanhang och jag har inte tillräckligt med motivation heller. Det får helt enkelt bli som det blir. Detta är ju tänkt att vara en övning för att vi ska lära oss inför den riktiga seminariumsdagen. Men det känns ändå inte rätt att komma oförberedd till skolan imorgon.

Gårdagen avslutades på bästa sätt! Vi tog bussen in till stan och käkade indiskt. Sen gick vi hem till dotra, där även min son och hans lilla (snart mycket större!) familj också befann sej. De hade varit i Umeå på sin bonussysters läkarexamen (eller vad det nu kallas). Så gott att få rå om lilla barnbarnet en stund. Och snart får jag göra det igen, för hon ska komma och vara hos mej då föräldrarna ska på ultraljud nästa gång. Kanske kan hon sova över då också?

Idag fick jag med sambon på en PW i solen. Och fort gick det! Det var så kallt att man var tvungen att gå fort för att hålla värmen. Men det är ju bara bra. Jag har fått ihop 8 h & 40 min den här veckan. Förra veckan blev det 8 h & 45 min. Till veckan har jag planerat in mitt återinträdande på gymmet. Jag börjar med ett grupp-pass, så får jag se hur det funkar med handen sen...

Såg ni på Tillsammans mot cancer på TV4 igår? Det gjorde jag och det gick bara inte att hålla tårarna tillbaka.

Och nu har också jag tagit ändan ur vagnen och blivit månadsgivare. Det känns skönt att kunna bidra, om än med det lilla.

Nu är två jobbiga arbetsdagar tillända. Inte fysiskt jobbiga, utan jobbiga på det sättet att jag inte har känt mej riktigt engagerad och närvarande i arbetet. Det beror mest på min onda tumme/handled och jag hoppas verkligen att jag kan få nån hjälp med den imorgon av farbror doktorn.

Igår efter jobbet stannade jag kvar i stan för att vänta tills dotra gjort sin första dag på nya jobbet. Vi gick ut och käkade och så fick hon berätta om sin första dag. Spännande att höra och nu håller jag tummarna för att detta blir bra och permanent. Att vara snart 23 år och ännu inte ha varit arbetslös en dag är ju fantastiskt!

Hade tänkt mej ett grupp-pass på gymmet imorgon, men det jag helst vill gå på är fullbokat (det märks att det är efter jul och att en ny säsong har börjat) och det andra jag kan tänka mej hinner jag inte till p.g.a läkarbesöket. Och att träna med maskiner känns inte riktigt aktuellt i dagsläget...

En riktig drömbild - dock inte min egen...

Tänkte ta bussen till jobbet imorse och hade lusläst tidtabellen, väl medveten om att det är helgdag idag. Hittade dock ingen uppgift om att bussen inte skulle gå, men hade ändå den möjligheten i bakhuvudet.

Det kom ingen buss... och istället för att krångla med att värma upp bilen, så promenerade jag till jobbet. Trots att termometern visade på - 23,7° C. Jag var lite sent ute, men kom ändå bara 10 minuter för sent.

Tur att arbetsdagen var kort idag, för den har varit jobbig. När någon av de boende mår dåligt, så mår ju även vi personal dåligt och känner oss otillräckliga som inte kan hjälpa... Och tyvärr är det inte vi som bestämmer vilka mediciner de ska ha.

När klockan var 13.00 så stämplade jag ut och promenerade tillbaka hem. Således har det blivit 1,5 timme ute i kylan idag.

Därför kände jag mej inte så hågad att åka och hjälpa dotra när hon ringde och efterlyste startkablar. Hon fick inte igång bilen; hennes pappas bil. Mercedes, I say no more.

Hon var bjuden till farmor på middag, så hon bara måste dit. Ja, ja, vi har lite delade meningar om vad som är nödvändigt och inte. Själv har jag valt bort att åka och gratta brorssonen idag, just p.g.a kylan.

I vilket fall... så fick sambon rycka ut och hjälpa dotra. Han är mycket bättre på det där med startkablar än vad jag är.

och julhelgen är över! Tack för det! Bara nyår kvar då...

Det har, trots att jag jobbat större delen av helgen (tack för extrainkomsten!), varit en bra julhelg. Och tack och lov en kort sådan, utan en massa extra mellandagar.

Att jobba julafton är helt okej för min del. Det blir oftast en mysig dag, med god mat och en massa besök på avdelningen. I år hade ju jag kommit på att hela avdelningen skulle gå över till restaurangen (varifrån vi tar vår mat) för att äta jullunchen där. På det viset slapp vi allt bök med att plocka fram all mat och att diska efteråt. Och vi personal, som bara är två på helgen, skulle kunna sitta ner med de boende i lugn och ro. Alla tyckte det var en bra idé och varför hade ingen tänkt på det innan? Vi hade dessutom två boende som hade åkt hem för att fira jul med nära och kära och 4 anhöriga som skulle fira med oss, så egentligen hade vi personal bara varsin boende att ägna oss åt. Sagt och gjort; vi halkade oss över till grannhuset. Det var livsfarligt halt ute, men det gick bra. Tyvärr blev det lite smolk i glädjebägaren, då en boende blev sjuk och därför inte kunde följa med och därmed inte mak*n heller. Jag erbjöd mej att avlasta en stund, så att också h*n fick gå över och äta, men h*n tackade nej till erbjudandet.

Det var för övrigt en dag då det var fullt upp hela tiden och jag var dessutom ensam med medicindelegering. Tur att vi har duktiga vikarier som själva ser vad som ska göras!

Efter lunchen så dukade vi upp till kaffe på avdelningen och ytterligare några anhöriga dök upp. Och sen kom tomten!

Alla fick ett paket och en kram!

Efter jobbet åkte jag hem och svidade om och sen vidare hem till mina föräldrar, där det dukades upp mat i massor! Jag blev tvärmätt efter några sillbitar och en skinkskiva, typ. Det gick bara inte att få ner nåt mera.

Efter lite TV-tittande, julklappsutdelande och kaffe, så spelade vi julklappsspelet. Det slutade med att jag och sambon satt med ALLA paketen då tiden gick ut. *hihi* Men vi delade med oss... och gav bort allt ätbart.

Så mycket julklappar får man ju inte annars i min ålder och jag har heller inga förväntningar på att få några, så därför blev jag lite överraskad då det dök upp en från oväntat håll.

Juldagen var även den en arbetsdag. Eftersom jag jobbade kväll, så gick hela förmiddan åt till att vänta på att åka till jobbet. Fanns liksom inte så mycket annat att göra. Vädret lockade inte till nån utevistelse heller direkt.

Igår, annandag jul, kom lilla familjen och hälsade på med julklappar och även dotra dök upp efter jobbet med paket. Lilla barnbarnet var inte riktigt pigg, stackarn! Mitt i allt så kom min syster med pojkvän(?) och två av hennes söner. Så det blev först kaffe för alla och sen middag för lilla familjen och dotra. Kul med med både väntat och oväntat besök!

Vi blev ju nästan tvungna att "köra hem" dem sen, eftersom vi skulle på bio inne i stan kl. 18. Vi såg "Hundraettåringen som smet från notan och försvann".

Inte lika bra som den förra, men ändå sevärd.

Ja, det var den julhelgen det... Idag är jag ledig och njuter av ensamheten. Det enda "måstet" idag är att betala räkningar. Borde kanske gå ut en sväng också, men det blåser småspik ute.

Just det... måste berätta om en kul grej som har hänt de senaste dagarna. Min son skickade en bild på ett julkort som hamnat hos honom. Det var till mej, från en tjej som jag umgicks med för länge sen och som jag tappade kontakten med efter att jag gift mej (1990). Jag vet att hon var på mitt bröllop, men jag minns inte när vi senast hade kontakt efter det. Nu hade hon skickat ett kort till min gamla adress, med mitt flicknamn och det hamnade hos min son, som inte bor på den adressen. En boxadress som för övrigt inte har funnits på de senaste 25 åren. Jag flyttade från byn för snart 15 år sen, det finns inte nån med samma efternamn som mitt flicknamn som bor där nu och hur i alla världen kunde det hamna hos min son? Den som kör ut posten måste ju veta vem jag är. I vilket fall, så hade den här tjejen skrivit att hon finns på Facebook, men det finns hur många som helst där med samma namn, så det var ingen lätt uppgift att hitta henne där. Men jag lyckades! Och det visade sej då att jag försökt att kontakta henne för 5 år sen, men att hon inte svarade då. Men nu fick vi kontakt och har en massa att ta igen! Kanske kan vi återses framöver?!