vet jag inte om det är, men här blåser det utav bara den. Och som en följd av detta och att det är ett par plusgrader ute, så har mycket av snön försvunnit. Så jävla synd! Blåsväder är dessutom bland det värsta jag vet.

Har nu varit hos läkaren och det resulterade inte i mycket... Har fått en remiss till röntgen, vilket kan var bra bara för att utesluta, men jag tror inte att den kommer att visa något alls. Ingen sjukskrivning och inget annat heller. Jag ska smörja med Voltaren 3 ggr/dag i perioder och så får vi se om det blir bättre. Jag föredrar att behandla utifrån istället för med tabletter, eftersom jag vet att min mage inte mår så bra av det. Jag jobbar väl på som vanligt och ser hur länge det går. Ska ta mej till apoteket och köpa ett handledsstöd också. Kan ju vara värt att prova.

Idag MÅSTE (tycker egentligen inte om att använda det ordet) jag ta tag i skolarbetet. Det finns liksom inte längre nån återvändo. Men det är ju så svårt när jag egentligen inte riktigt vet hur jag ska gå tillväga. Att opponera och respondera har jag ju aldrig sysslat med!

Hjälp!!!

Porto Francos väktare av Ann Rosman

Tidigare "lästa" böcker i serien om Karin Adler:      

Såg ni på Tillsammans mot cancer på TV4 igår? Det gjorde jag och det gick bara inte att hålla tårarna tillbaka.

Och nu har också jag tagit ändan ur vagnen och blivit månadsgivare. Det känns skönt att kunna bidra, om än med det lilla.

Nu är två jobbiga arbetsdagar tillända. Inte fysiskt jobbiga, utan jobbiga på det sättet att jag inte har känt mej riktigt engagerad och närvarande i arbetet. Det beror mest på min onda tumme/handled och jag hoppas verkligen att jag kan få nån hjälp med den imorgon av farbror doktorn.

Igår efter jobbet stannade jag kvar i stan för att vänta tills dotra gjort sin första dag på nya jobbet. Vi gick ut och käkade och så fick hon berätta om sin första dag. Spännande att höra och nu håller jag tummarna för att detta blir bra och permanent. Att vara snart 23 år och ännu inte ha varit arbetslös en dag är ju fantastiskt!

Hade tänkt mej ett grupp-pass på gymmet imorgon, men det jag helst vill gå på är fullbokat (det märks att det är efter jul och att en ny säsong har börjat) och det andra jag kan tänka mej hinner jag inte till p.g.a läkarbesöket. Och att träna med maskiner känns inte riktigt aktuellt i dagsläget...

Stenkistan av Kjell Eriksson

Tidigare "läst" av författaren:   

Datorer, mobiltelefoner, tvättmaskiner och andra apparater är alla bra så länge de fungerar. Men om de inte gör det, då är det frustrerande.
Idag har min mobil krånglat. Bakåtknappen har inte funkat. Så jävla irriterande! Testade att starta om telefonen, men det hjälpte inte. Dags att köpa en ny kanske? En tanke jag har haft ett tag nu, då den bara blir segare och segare.
Men så testade jag att ta ur batteriet och vips så fungerar bakåtknappen igen! Tada!
Det är precis som med datorn. Den har jag också "fixat" vid ett par tillfällen, utan att egentligen göra nåt. Och utan att ha några som helst kunskaper...
Samma var det när jag flyttade in i huset hos sambon, då fixade jag både diskmaskinen och torktumlaren. Fråga mej inte hur, för det vet jag inte. Det var bara handpåläggning tror jag och kanske lite TLC (tender loving care)?
Sen var det dieselvärmaren på nya bilen som aldrig gick när jag kom ut till bilen, fast den borde göra det då jag ställt in den. Den hade gått, det märktes ju på de isfria rutorna, men tydligen inte hela den inställda tiden. Sen kom jag på, mest av en slump, att den gått en timme för tidigt, eftersom den är inställd på sommartid. *haha*
Det löser sej alltid! På nåt sätt. Och ibland begriper man inte hur.

Nu är det dags att sova. Arbetsdag imorgon.
Tänker kämpa på trots min onda tumme, iaf tills läkaren har sagt sitt.
God natt!

stod klockan på när jag vaknade idag. 10.50 Det är ju katastrof! Hur kan man ens sova så länge???

Inte bra, inte bra alls... Det förstör mina planer för dagen helt och hållet. Inte för att jag hade några egentliga planer, förutom att plugga då. Men jag ville ju slappa lite framför TV:n också och ta en promenad...

Jag behövde nog sova eftersom jag inte kom i säng förrän 2.00 inatt och somnade nog inte direkt heller. Sen var jag upp en sväng vid 6.00 och tänkte då sova en timme till, men så blev det tydligen inte. Minns inte ens att jag stängde väckarklockan.

Det blev dans igår kväll och om jag ska leva upp till mitt mål att dansa mer under 2017, så kommer jag att få det tufft! Så jäkla tufft!!! För om jag måste utstå ännu en kväll som gårdagen, då lägger jag nog dansskorna på hyllan för gott. Trots att det var en riktig skitkväll rent dansmässigt, så höll jag ändå humöret uppe och det var med gott mod jag tog mej igenom kvällen. Mestadels sittande på bänken, iakttagandes alla som dansade (mer eller minder bra).

Varför kvällen blev så uschlig? Ja... dels berodde det på folket som var där. Det var ovanligt mycket folk, vilket är bra (främst för arrangören), men det var nästan bara nya ansikten. Och det gör väl iofs inget, det är alltid kul att träffa nya människor, men jag var där för att dansa och det fanns inte en enda person där (förutom min sambo) som jag kände att jag verkligen ville dansa med. Ingen som det kändes mödan värt att bjuda upp. Det fanns några som jag i mitt tidigare liv brukat anstränga mej lite för, men då de inte bjuder tillbaka så tappar man fort lusten. Några såna fanns det... Visst blev jag uppbjuden... av några för mej nya bekantskaper och vars danser jag bokstavligen fick genomlida. Mycket tack vare att jag själv har rätt så ont i kroppen. Mitt knä var långt ifrån samarbetsvilligt igår och p.g.a handleden kunde jag inte bugga. Så jag höll mej i bakgrunden och fick sitta där i lugn och ro på bänken och iakkta. Tills det kom en rätt så berusad kille och satte sej bredvid. Han iakktig också... mej! Uppifrån och ner, uppifrån och ner. När jag frågade vad han ville, så sa han att han tyckte om mej. Sen fortsatte han att titta; uppifrån och ner... Tills jag reste mej och gick därifrån.

Sen har vi själva dansstället, ett ställe som jag aldrig har gillat, just för att det har en tendens att locka till sej en icke dansant del av lokalbefolkningen, som betraktar danskvällarna som en pubkväll. Och efter x antal öl så tror de att de är världens kungar/drottningar på dansgolvet, vilket de naturligtvis inte är och vilket också visade sej i form av en rätt så bökig och oframkomlig tillställning efter paus.

Sist men inte minst viktigt var musiken. Gårdagskvällens band är ett band som jag hyser nån slags hatkärlek till. Ibland tycker jag att de är kanonbra, men allt som oftast så spelar de "springmusik". Musik med en så snabb takt att det mest är jobbigt att dansa till. Inte fysiskt jobbigt, utan mentalt. Det går liksom inte att få till den rätta känslan, utan man önskar bara att det ska ta slut nån gång. Och då är det inte kul.

Trots allt detta negativa, så höll jag som sagt ändå humöret uppe. Och några bra danser fick jag ändå, trots mitt bråkande knä. Jag satt och funderade en hel del på det här med det kvinnoöverskott som alltid är på dans och att jag skulle ha varit man istället. Jag gillar ju att dansa och skulle lika gärna kunna dansa med en tjej, så nästa gång tror jag att jag ska klä mej som man och se hur det går. Då får jag ju dessutom dansa som jag vill! ;)

På hemvägen fick jag blåsa i en nykterhetskontroll och självklart blev det inget utslag. Dans och alkohol hör inte ihop i min värld (även om det händer nån enstaka gång) och definitivt inte alkohol och bilkörning. Men det är bra att de har såna kontroller, för det finns ju faktiskt de som inte tänker som jag.

Summa summarum, så var bilkörningen dit och hem det roligaste på hela kvällen. Vilket säger en hel del. Så det är bara att hoppas att det blir roligare och att jag har mindre ont nästa gång!

Nu ska jag ta mej en nypa luft och en promenad innan jag tar tag i det som är kvar av dagen.

Så kan man kort sammanfatta min dag. Eller hela veckan förresten.

Jag är nöjd över att ha powerwalkat jättemycket och även kommit mej ut medans det varit ljust ute, jag är också nöjd över att ha prickat av det mesta på veckans todo-lista, även om jag skjutit vissa saker framför mej.

Och det är väl där som det onöjda kommer in. Jag har fortfarande inte gjort den där matsedeln som jag skulle göra i måndags... och jag har heller inte kommit igång med skolarbetet, förutom att jag skrivit ut alla papper jag behöver.

Men nu har jag iaf gjort bort all städning (som egentligen bara bestod av dammsugning och att bära ner alla julgrejer i källaren), så då kan jag i lugn och ro ägna morgondagen åt pluggande.

Jag har ju renbäddat idag också. I nyinköpta sängkläder från Hemtex, som jag fyndade på rean:

Gissa om jag längtar tills jag får krypa ner i sängen inatt?!

Jo, det blir nog natt, för i kväll blir det dans, vilket känns "så där". Från att ha varit en person som skulle ha deppat ihop totalt av att missa ett danstillfälle, så har jag kommit dithän att jag lika gärna stannar hemma och ser på TV.

Jag vet ju att det (nog) blir roligt bara jag kommer dit, men det kan aldrig bli som förr. Eller... det kanske det kan, men då krävs det att jag verkligen ligger i och är ute ofta. Och där lägger min egen lust att åka och tillgången till närbelägna dansställen krokben för mej. För jag orkar/vill inte åka hur långt som helst.

Men nu har jag lovat att åka ikväll och får väl se till att göra det bästa av kvällen.

Mina handleder och främst den högra tummen, bråkar fortfarade med mej. Det blir inte bättre... Snarare tvärtom. Och att dammsuga med vänster hand var inte det lättaste kan jag tala om. Men det är kanske lika bra att träna på det?

Jorden må rämna av Kjell Eriksson