och jobba på med nya övningar.
Jodå, jag ringde sjukgymnasten och fick komma redan idag. Han tror att felet sitter i bäckenet och jag ska göra stretchövningar och käka en kur antiinflammatoriska tabletter. Sen ska jag tillbaka om två veckor.
Så nu är det bara att hoppas att det går till sej. Jag kan träna som vanligt så länge det inte gör ont.
Cykling var bra! :)

Är i valet och kvalet angående mitt ben...

Ska jag amputera det eller låta det hänga med ett tag till?

Skämt åsido; jag funderar på om jag ska ringa sjukgymnasten eller kiropraktorn? Mest troligt är det en snedställning i ryggen eller bäckenet som det beror på och det kan ju kiropraktorn fixa till, men jag tycker ju att det är så otäckt att bli "knäckt till" i ryggen. Om jag går till sjukgymnasten så kan jag få hjälp med övningar som jag kan göra på gymmet och det är ju dit jag vill.

Har gått med stavarna nu på morgonen och det funkar. Det är nästan värst på nätterna, för det stör min nattsömn att ha ont i benet.

Jag tror bestämt att jag tar och ringer sjukgymnasten! Jag börjar i den änden...

Känns ju inget kul att ha så här heller på resan.

Idag är det torsdag, jag jobbar kväll och innan dess ska lägenheten röjas.

Bara att sätta fart med andra ord.

Tillbaka på jobbet! Känns skönt att vara "hemma" igen. Har under min frånvaro fått en ny vårdtagare, som jag nu måste lära känna. Tror inte att det kommer att bli några större problem...

Tog bussen till jobbet imorse och promenerade hem. Det funkade bra, men jag känner att högerbenet inte är riktigt som det ska.

Det var - 3,5° imorse, så alla eventuella planer på att cykla skrinlades direkt. Funderar på om jag överhuvudtaget kommer att kunna cykla mer i år, iaf till och från jobbet. Är livrädd för halka!

Dagens:

  Tillbaka på jobbet!

  Benet fungerade att gå på.

  Kylan är här och jag törs inte cykla...

En lugn och skön söndag!

Tog sovmorgon idag, eftersom jag inte somnade förrän efter två inatt. Kul att vara på dans igen och att få köra nybilen dit och hem.

Har städat klart på altanen (förutom att jag måste hämta en presenning i förrådet och lägga över möblerna), städat förrådet i källaren och putsat alla fönster klart. Men det syns inte på de fönster jag putsade tidigare p.g.a höststormarna med regn som kom strax efter.

Annars har det varit lugnt. Tvättmaskinen har fått jobba.

Imorgon blir det "back to school" - 1,5 dag med etik. *jobbigt*

Men det ska bli kul att träffa alla igen!

Har tagit vilodag från träningen idag, vilket känns tokigt då det har varit så fint väder, men mitt högerben behöver ta igen sej efter gårdagen.

  Att jag kom iväg på dans igår.

  Städningen av altanen klar!

  Inte kunnat (läs: velat) träna 

hur roligt det är att dansa.

Är så glad att jag bestämde mej för att åka igår, trots mitt onda knä! Det var ju såååå länge sen.

En bidragande orsak till att jag verkligen kom iväg, var att det var Sannex som spelade. Ett av mina absoluta favoritband. Förr i alla fall. De är inte längre desamma... även om mycket av musiken är densamma.

På den tiden då jag själv var dansarrangör, så kom de flera ggr hem till oss på middag. Ett härligt gäng killar som alltid hade nära till skämt och skratt. Av de som var med då, är det bara Andreas (sångaren) som är kvar nu och jag upplever bandet mycket mer seriöst idag. Inget fel med det, men jag saknar ändå det "gamla" Sannex.

Det blev iaf en rolig kväll med många kära återseenden. Mitt knä funkade för sej relativt bra, men nu kände jag att det nog inte är där problemet sitter egentligen. Utan att det mer troligt kommer från höften, för jag hade jätteont ifrån höften och ner genom knät och gissar på att jag grimaserade en hel del under kvällen.

Dansade gjorde jag ändå, nästan alla danser. Precis som förr i tiden.

I slutet av kvällen hände en kul grej. En kille i 20-25-årsåldern fram till mej och frågade ursäktande om jag kunde fox. Javisst, sa jag och då undrade han om jag kunde visa honom lite, för det var så länge sen han dansat. Jag testade lite att föra honom, men lät snart honom ta över. Han var inte riktigt haj på stegen, men hade bra takt och känsla för musiken. Efter dansen uppmuntrade jag honom att fortsätta dansa och dansa mera. Bara övning ger färdighet. Han frågade vad han fick för betyg och jag sa 8 av 10, inte för att han var värd det i jämförelse med många andra, utan för att han hade den rätta känslan, för att han tordes be om hjälp och för att han säkert kommer att bli jätteduktig om han bara fortsätter och vågar ge sej hän. Sen såg jag att han mallig över betyget gick och berättade för sina kompisar, som istället för att bjuda upp hade dansat med varandra.

Nu hoppas jag att det inte dröjer alltför länge innan jag kommer iväg ut på dans igen. Det är ju så roligt och bra motion är det också!

Har varit duktig idag (om jag får säga det själv) och städat undan det mesta på altanen. Blommorna är kastade, tyget på paviljongen nedplockat (trots blåsvädret), möblerna ihopställda och krukorna diskade. Tvättmaskinen går för fullt och resten får vara till imorgon. Mattorna måste torka innan jag kan rulla ihop dem och så behöver jag ett verktyg som just nu är på vift, för att kunna skruva isär paviljongen. Lika bra att göra det, så att inte snön rasar ner på den i vinter.

Skoluppgiften är inskickad, jag har varit och handlat och så har jag beslutat mej för att testa dansen ikväll. Det känns faktiskt lite bättre i knät.

Har börjat följa en blogg på nätet, skriven av frun till en demenssjuk man och hon avslutar alla sina inlägg med vad som varit bra och dåligt under dagen. Nu tänker jag vara så fräck att jag stjäl den idén. Min dag är förvisso inte slut än på många timmar, men hittills så kan jag sammanfatta den så här:

  Jag har äntligen plockat bort blommorna ute och tagit ner tyget på paviljongen (som jag oroat mej för så länge). Jag har tagit beslutet att åka på dans igen. Skoluppgiften inskickad!

   Ont i knät och har därför inte tordats eller kunnat träna... 

Ny månad... nya möjligheter. Eller nåt sånt.

Avslutade september månad med en blandning av glädje och ledsamhet.

Sista dan på praktiken, vilket kändes både skönt och tråkigt. Jag kommer helt ärligt att sakna alla fina människor som jag har mött där; både gäster och personal. Men jag är välkommen att hälsa på när jag vill och några av gästerna kanske flyttar in hos mej på mitt jobb i framtiden. Dessutom har jag ju ett LIA-case att skriva och kommer genom det att vara i kontakt med iaf en av personerna jag har mött.

Nu var det inte riktigt det jag tänkte på när jag tidigare nämnde det här med glädje och ledsamhet, även om det stämde in bra även på det. Om jag ska börja med det roliga; var in på skolplattformen och såg att min etikuppgift (äntligen!) var rättad. Och jag fick VG = högsta betyg! Är så innerligt tacksam och glad för det.

Min dag slutade trots detta inte så bra. Jag har nämligen och helt utan anledning fått väldigt ont i mitt högra knä. Eller egentligen i hela låret från höften och ner i knät. Och jag som hade tänkt åka och dansa ikväll... Det är så länge sen jag verkligen hade lust till det och så blir det så här.

Har smort in knät med Voltaren-salva och tagit på knästöd och hoppas nu på snar bättring. Jag vill ju kunna träna också, nu när jag har möjligheten igen.

Sitter vid min skoldator och skriver idag och löser Melodikrysset. Den andra beslutade sej för att uppdatera Windows precis nu. Men det går ju det här också.

Resten av dagen kommer jag att ägna åt att röja undan på altanen. En massa blommor ska kastas, tak och väggar på paviljongen ska plockas ner, möbler ställas ihop m.m Fixade jag att sätta upp allt själv, så ska jag väl klara av att plocka ner det ensam också...

Inte att rekommendera!

Väntade ju på att det skulle bli lite varmare ute och visst, det blev det. Men precis när jag bytt om och skulle ta en cykeltur så började det att regna. Och inte så lite heller!

Ja ja, jag får väl fortsätta med städningen då...