En solig, men kall lördag. Åh, vad jag längtar ut på en långpromenad, men jag får nog snällt hålla mej inne idag. Ont över bihålorna och lock för öronen är dagens status.

Melodikrysset är avklarat och alla bloggar är lästa. Min egen blogg, den som jag skriver på just nu, är det inte många som läser... Funderar ofta på varför jag skriver. Men det är nog mest för att jag tycker att det är roligt själv. Fast när man inte får någon som helst respons, så känns det lite meningslöst ändå.

Vad ska man ägna denna lördag åt då?

Hade tänkt att åka på Tupperware-utförsäljning, men känner att jag inte riktigt orkar. Onödigt att riskera att förlänga förkylningen ytterligare bara för det. Men till affären måste jag... och dammsuga. Men det är ju fort gjort.

Sen har vi det här med middagsmaten. Ständigt detta problem. Jag har totalt tappat allt vad lust och inspiration heter när det kommer till matlagning. Ingenting känns lockande eller gott. Och frågar jag nån annan, så får jag aldrig nåt vettigt svar.

Igår fuskade vi och köpte hem pizza och dotra gjorde oss sällskap. Hon och jag hade några smådetaljer kvar att fixa på vår present/julklapp till lilla barnbarnet. Lovar att visa bild sedan då hon har fått den.

December... redan?! Tiden springer verkligen fram just nu och konstigt nog känner jag mej inte det minsta stressad. Kan det bero på att jag blivit äldre och klokare? Att jag vet att allt ordnar sej ändå?

2008 - Mormor 90 år 

Idag fyller min mormor 98 år. 98 år! Kan ni tänka er?!

Tyvärr kan jag inte åka och gratta henne idag, eftersom den eländes förkylningen har tagit om igen och jag inte alls mår bra. Blir bara så less! Värk i kroppen och ont i halsen och allmänt matt och "slut på".

Jag har varken lust eller tid att vara sjuk nu. Det händer alldeles för mycket runt omkring just nu.

De senaste dagarna har verkligen varit händelserika och fulla av överraskningar.

Sist jag skrev (oops, det var visst i måndags) skulle jag iväg och träffa en liten dement dam och hennes dotter. Mötet gick bra och var trevligt, även om jag kanske inte fick ut det jag ville av damen, så hade jag ett långt och viktigt samtal med dottern. Hon har mycket att tampas med och jag tror nog att jag kunde stötta henne i hennes tänk inför framtiden. Nu ska jag bara försöka att printa ner hela historien på datorn också.

I tisdags kväll var jag ut och åt kinamat med mina f.d kollegor från min gamla arbetsplats. Det blev ett gäng på hela 25 personer (tror jag) och det var riktigt kul att se alla igen, även om jag inte hann tala med alla. Många (inte bara jag) har slutat och sökt andra jobb och de som är kvar kommer snart att splittras då boendet ska läggas ner. Tråkigt!

På onsdagen skulle det ut och ätas igen, den här gången med min nuvarande arbetsplats. Nu blev det italienskt. Mycket gott, men en lite väl stimmig miljö för min dåliga hörsel. Det är en mycket liten restaurang med dålig akustik och vi var ett gäng på 18 personer (+ några andra gäster) och då var det knökfullt!

Innan jag gick ut och åt på onsdagskvällen, så passade jag mitt lilla barnbarn medan hennes föräldrar var iväg på ultraljud. Vi hade jättemysigt och satt som bäst på golvet och byggde med klossar när föräldrarna kom tillbaka och visade upp ultraljudsbilderna:

Det tog en stund innan jag fattade, men ser ni; det är två barn! Tvåäggstvillingar, men av samma kön.

Mamman och pappan var lite lätt chockade tror jag, även om misstanken har funnits där, då det dels finns i släkten (på mammans sida) och dels p.g.a att hon redan är så stor.

Åh, så roligt det ska bli! Och spännande! Nu är det tur att släkten är stor, som ni kanske minns att jag skrev om tidigare.

Jag och den lilla familjen firade med lite thaimat, innan mamman och pappan åkte in till stan igen (för att bl.a berätta för faster), medan lilla barnbarnet och jag fortsatte att leka, sjunga och dansa. Hon förstår nog inte vad som väntar henne, men jag tror att hon kommer att bli världens bästa storasyster.

Igår jobbade jag, men åkte hem tidigare eftersom jag inte mådde bra och idag blev  jag också hemma.

Jag som skulle komma igång med träningen igen... :(

Lördag och imorgon är det första söndagen i advent. Lite svårt att ta in om man tittar ut genom fönstret...

Ser inte så roligt ut, eller hur?

Nu är det Melodikryss-dags och jag har redan hunnit med både frukostkaffet och dammsugning av lägenheten. 

Vi ska ha gäster ikväll och innan dess ska jag fixa till den sista delen av efterrätten (del 1 & 2 är redan klara), duka, göra sallad och förbereda det sista på varmrätten och garnera förrätten.

Minisaffransmuffins till efterrätten

Gårdagen for snabbt förbi och det var ingen, förutom min kusin, som kom ihåg min namnsdag. Jo, det var faktiskt några fler... men de blev med största sannolikhet påminda av min kusin, så det räknas inte. ;)

På förmiddagen var jag in till stan på "Black Friday". Jag och dotra fyndade en del till barnbarnets present/julklapp. Själv orkade jag inte leta efter nåt till mej själv. Känner fortfarande av förkylningen och var rätt så matt igår. Var förbi ICA och handlade mat istället och åkte sen hem.

På hemvägen snöade det lite lätt, men det övergick senare i regn... :(

Jag behöver snö nu!

En månad kvar till jul...

För mej är julen inte längre så kul. Man är ju för gammal för julklappar.

Skämt å sido, julklappar är ju roligare att ge än att få, men vi har nästan slutat med sånt. Vi ger bara till barnen under 18 och de är inte så många längre...

Barnbarnet ska naturligtvis få, men eftersom hon även fyller år i december så blir det lite mer huvudbry för farmor. Tur då att jag har min dotter, som formligen sprutar ur sej idéer och i år ska vi slå våra påsar ihop och fixa nåt riktigt skojigt till den lilla prinsessan.

Ett annat faktum som försvårar julfirandet och gör det lite mindre roligt, är alla dessa splittrade familjer och nya familjekonstellationer. Både mina och min sambos barn har ju skilda föräldrar med nya partners. Med det kommer det även in nya "syskon" och nya "mor- och farföräldrar", som alla vill umgås på julen.

Om vi tar mitt barnbarn som exempel, så har hon (förutom sin mamma och pappa):

• mormor
• morfar + hans nya fru
• farmor + hennes sambo
• farfar + hans sambo
• morfarsmor + fruns mamma
• farmorsmor & far + sambons mor & far
• farfarsmor & far + sambons mamma
• farmors mormor
• 2 mostrar (+ 1 man) & 2 morbröder (+ 1 fru) + en "halv"moster
• bonusmoster & bonusmorbror med varsin respektive
• ett flertal kusiner på mammas sida (jag kommer inte ihåg hur många) + 1 bonuskusin
• faster
• 3 bonusfastrar (+ 2 respektive) & 2 bonusfarbröder (med varsin respektive)
• 4 bonuskusiner på pappas sida

Därtill kommer en massa andra släktingar, så ni förstår problematiken; vilka ska man fira jul med och vart?

Självklart vill jag fira jul med mitt barnbarn och med mina barn, men då vi fick den äran ifjol så måste nån annan få den möjligheten i år.

Själv jobbar jag och vill/kan inte ha några gäster här hemma och blir gärna bortbjuden på julaftonskvällen. Men lika gärna skulle jag kunna tänka mej att bara vara hemma på tu-man-hand. Nåt stojigt storfamiljsfirande vill jag iaf inte vara med på.

Jag gillar adventstiden bättre än själva julen och den tiden är ju snart här. Men det är svårt att få den rätta känslan när snön lyser med sin frånvaro och det bara regnar hela tiden.

Ärligt talat så känner jag mej lite deppig just nu...

Inte bara beroende på vädret, utan även på att jag inte kan "leva som jag lär". Jag berättade ju tidigare att jag varit "så duktig" och gått ner i vikt under semestern. Inte mycket, men bara att jag hade hållit mej kvar på samma ställe på vågen, var ju en bedrift. Så är läget inte längre, kan jag säga... Nu har jag gått upp igen och det beror enbart på min dåliga karaktär. Eller... det är fel uttryck. Jag har ett missbruk snarare, eller en ätstörning. Ni vet, den där sockerdjävulen:

Jag kan låta bli socker hur lätt som helst om jag bara bestämmer mej för det, men om jag börjar äta så är jag fast. Då äter jag allt jag kan komma över, även sånt som jag egentligen inte tycker om.

Det är ju bara dumheter, jag vet...

Nu har jag iaf haft ett sånt "skov" och nu är det dags att sätta stopp och återgå i normala banor igen. Det borde ju vara mycket enklare nu också, då sambon går på diet och inte heller äter sötsaker och andra onyttigheter.

En månad kvar till jul...

En månad utan onödigt socker, som förhoppningsvis leder till en lägre siffra på vågen. Jag har ställt ett högt mål den här gången, jag vet det, men det ska inte finnas något utrymme för fusk. Lite svårt den kommande månaden kanske, med tanke på födelsedagar, julfirande med kollegor och fest med f.d grannarna. Men det är ju inte där prblemen uppstår, utan det är ju i min ensamhet, i smyg som jag äter alla dessa onödigheter...

Så fr.o.m nu är det silvertejp som gäller!

Bilden lånad från http://se.depositphotos.com

Söndag och semesterdag...

Ska egentligen jobba ikväll, men kände att det skulle bli för mycket och för många dagar på rad, med tanke på att det är skola måndag och tisdag. Hade jag vetat vad jag vet idag, så hade jag nog bytt tur istället, för det är många kollegor som är sjuka.

Men just nu känns det bara skönt att vara ledig idag, då gårdagen blev lång. Delad tur på sammanlagt 10 timmar och däremellan kvalitetstid med mitt älskade lilla barnbarn. Alla far- och morföräldrar tycker väl att just deras barnbarn är de mest fantastiska och så gör även jag. Jag kan inte annat än att imponeras av denna lilla varelse. Trots att vi inte träffas så ofta, så är hon aldrig blyg eller på något vis svår vid överlämnandet. Inte ens igår, när jag var tvungen att åka tillbaka till jobbet och min sambo var sen och vi bokstavligen avlöste varann i ytterdörren. Hon bara vinkade glatt hejdå.

Och vilket tålamod hon har! Hon satt i säkert 20 min och försökte ta på sej en socka. Utan tendens till otålighet eller irritation för att det inte gick så bra. Hon är en tjej som vet vad hon vill och styr alla i sin omgivning med fast hand och en stor dos charm. Älskade unge! Längtar redan till nästa gång vi får låna henne.

Pusselbollen är en favoritleksak just nu

Efter att ha löst Melodikrysset (i efterhand) och intagit dagens bästa måltid (f.m-kaffe/frukost) ska jag nu ta tag i golvrengöringen som jag inte orkade i fredags. Lika bra det, med tanke på gårdagens kära besök.

Vädret är inte speciellt inspirerande idag heller, men det regnar åtminstone inte.

Så jävla deprimerande!

Detta regn, så jävla deprimerande! 

Jag tar mycket hellre 1 meter snö än det här...

Ingenting är roligt... Man tycker att det borde vara det perfekta vädret att städa i, men det är det inte. Tro mej, jag har försökt! Tänkte börja smyga in lite adventskänsla i lägenheten, men lusten har bokstavligen runnit av mej.

Var ner i förrådet och bar upp jul-lådorna och var dyngsur när jag var klar. Jättekul! NOT!!!

Nu ger jag upp för idag... Golven får vara tills på söndag. Kanske är vädret bättre då och så även mitt humör?

Barnbarnet ska komma en stund imorgon, så att hennes föräldrar får köpa julklappar i lugn och ro och hon om nån kan få vem som helst att må bättre. Synd bara att jag jobbar...

Tog fram min skoldator för att kolla omdömet på min senast inlämnade uppgift. Åh, så glad jag blev! Är faktiskt stolt över mej själv, att jag vid min ålder kan åstadkomma ett så bra arbete. Det trodde jag aldrig...

Men med ålder kommer erfarenhet. Så är det tydligen.

Två arbetsdagar kvar nu, en skoluppgift som ska lämnas in, ett besök hos frissan + fixa brynen, ett besök hos tandläkaren, avtackning av chefen, lämna bilen på verkstan, byta till vinterdäck, betala räkningar, städa lägenheten, umgås med barnbarnet och lilla familjen, stryka kläder, kolla upp telefonabonnemang, färga håret och packa. 

Snart bär det iväg!

Har packat! Bara lite småjusteringar med vikten som ska göras när alla väskor är klara. Somliga (samma person som ska byta till vinterdäck) har inte ens börjat med sin packning än...

Nu är min lilla familj på väg hit och jag ska strax börja med maten. Och sen ska jag bara njuta av sällskapet hela kvällen, innan det är dags att försöka komma tidigt i säng.

Det kommande vädret ser iaf bättre ut än det kalla regn som öser ner här just nu:

Snart är ännu en dag till ända.

Har tillbringat större delen av min lediga dag på vift. Gick hemifrån vid 9.30 (Ja, jag promenerar till stan numera. Gick t.o.m hem från jobbet igår kväll, trots att jag slutade 21.30.) och har nu lyckats beta av några saker på min lista:

Fyra tre arbetsdagar kvar nu, en skoluppgift som ska lämnas in, ett besök hos frissan + fixa brynen, ett besök hos tandläkaren, avtackning av chefen, lämna bilen på verkstan, byta till vinterdäck, betala räkningar, städa lägenheten och packa. Och så vill jag ju hinna träna också.

Kom på att det var några saker som jag glömt att lägga till: umgås med barnbarnet och lilla familjen, stryka kläder, kolla upp telefonabonnemang och färga håret. Det är säkert nåt mer jag har glömt också...

Grått och kallt ute idag, men det var ändå skönt att promenera. Men långkalsongerna har åkt på! Lite varmt blev det dock under besöket på jobbet, då det var många personer i en liten lokal. Driftiga medarbetare hade bakat jättemånga olika sorters kakor och jag offrade mej på två. Det är verkligen att offra sej, då jag inte äter så mycket sånt numera. Tycker bara att det är sött och sliskigt.

Men att avstå från sötsaker hjälper inte ens på min viktminskning. Det är så deprimerande! Det är inte roligt att komma upp i den gyllene medelåldern... Fy sjutton! Allt fastnar runt magen...