Pluggandet går tungt! De arbeten (inte mina) som jag ska läsa och opponera mot är svåra att förstå p.g.a särskrivningar och ihopskrivningar (där det inte ska vara det). Det är svårt att få nåt riktigt sammanhang och jag har inte tillräckligt med motivation heller. Det får helt enkelt bli som det blir. Detta är ju tänkt att vara en övning för att vi ska lära oss inför den riktiga seminariumsdagen. Men det känns ändå inte rätt att komma oförberedd till skolan imorgon.

Gårdagen avslutades på bästa sätt! Vi tog bussen in till stan och käkade indiskt. Sen gick vi hem till dotra, där även min son och hans lilla (snart mycket större!) familj också befann sej. De hade varit i Umeå på sin bonussysters läkarexamen (eller vad det nu kallas). Så gott att få rå om lilla barnbarnet en stund. Och snart får jag göra det igen, för hon ska komma och vara hos mej då föräldrarna ska på ultraljud nästa gång. Kanske kan hon sova över då också?

Idag fick jag med sambon på en PW i solen. Och fort gick det! Det var så kallt att man var tvungen att gå fort för att hålla värmen. Men det är ju bara bra. Jag har fått ihop 8 h & 40 min den här veckan. Förra veckan blev det 8 h & 45 min. Till veckan har jag planerat in mitt återinträdande på gymmet. Jag börjar med ett grupp-pass, så får jag se hur det funkar med handen sen...

Det måste man för att vinna, sägs det. Och nu sitter jag här och funderar på om jag ska våga eller inte.

Är det dags nu? Dags att ta ytterligare ett kliv?

Ja, jag tror förbanne mej att jag gör det! Vågar, alltså.

Jag har inte de rätta kvalifikationerna, men tänker ändå försöka. Dags att knåpa ihop ett brev alltså...

Men det får vara tills imorgon eller nån annan dag, för idag är det skolarbete som gäller. Inte för att jag tror att det blir enklare idag, men jag måste ändå få ihop nånting innan tisdag.

Skönt med semester i helgen!

Idag skiner solen och det första jag tänker göra, nu när melodikrysset är löst och inskickat, är att ta en l å n g promenad. Synd bara att jag inte kan använda stavarna...

Det funkade hyfsat med handen att jobba igår, men nog känns det. Och jag märkte på min brist på tålamod att jag hade ont, även om jag gjorde mitt bästa för att inte visa det.

Ha nu en underbar lördag därute!

och eftersom jag inte är så skrockfull, så är det som vilken vanlig fredag som helst för min del.

Att det dessutom är tjugonde dag Knut, då julen ska dansas ut, det rör mej inte heller i ryggen. För här är ju julen utdansad (eller snarare utslängd) för länge sen.

Kul fakta hämtad från axbom.se: "En ohälsosam rädsla för talet 13 kallas för triskadekafobi. En ohälsosam rädsla för fredagen den 13:e kallar Paraskevidekatriafobi. Faktum är att fler olyckor brukar äga rum fredagen den 13:e, just för att att så många jagar upp sig över datumet(!) Så ta det försiktigt idag."

Dagen har ägnats åt städning. Förutom den vanliga veckostädningen, så har jag börjat att röja lite i förråd, skåp och lådor. Vi har ju bott här i ett år nu och det som inte använts under den tiden är väl ingenting att spara på. Eller?

Strax är det dags att gå till jobbet, men innan dess ska jag tvätta håret, innan jag smöjer in handen med smärtstillande salva. Jag har faktiskt minde ont nu, men det beror kanske på att jag försöker att använda handen så lite som möjligt. Att borsta tänderna med fel hand är inte lätt och jag har nu större förståelse för de stackare på jobbet som jag borstar tänderna på.

Idag skiner solen och inte ett spår finns kvar av det snöoväder som rådde igår och på onsdagskvällen.

Jag hoppas att det blir fint i helgen, då jag har semester. Fast jag blir nog tvungen att sitta inne och plugga...

Förstår inte riktigt varför den textraden börjar med nej... För det är ju, enligt visan, positivt att det snöar.

Jag tycker också att det är positivt och framförallt nu, när det har slutat blåsa och snön faller nedåt istället för sidledes. Nu kan jag ju klä på mej och gå ut.

Har hittills suttit inne och verkligen försökt att finna tillräckligt med motivation till att plugga. men det går tungt...

Det arbete som jag ska opponera emot är inte digert direkt och det finns inte så mycket att opponera emot. Och vi ska ju heller inte vara kritiska i vårt omdöme... Jag tycker att det är jättesvårt! Har ju aldrig gjort nåt liknande förut. Tur att detta bara är en övning och nåt vi ska lära oss av inför den verkliga drabbningen i maj.

I vilket fall, så lägger jag pluggandet åt sidan för idag och tar tag i allt annat som ska göras. Städning och matlagning bl.a

Men först får det bli en promenad...

Då blir jag glad! :D

vet jag inte om det är, men här blåser det utav bara den. Och som en följd av detta och att det är ett par plusgrader ute, så har mycket av snön försvunnit. Så jävla synd! Blåsväder är dessutom bland det värsta jag vet.

Har nu varit hos läkaren och det resulterade inte i mycket... Har fått en remiss till röntgen, vilket kan var bra bara för att utesluta, men jag tror inte att den kommer att visa något alls. Ingen sjukskrivning och inget annat heller. Jag ska smörja med Voltaren 3 ggr/dag i perioder och så får vi se om det blir bättre. Jag föredrar att behandla utifrån istället för med tabletter, eftersom jag vet att min mage inte mår så bra av det. Jag jobbar väl på som vanligt och ser hur länge det går. Ska ta mej till apoteket och köpa ett handledsstöd också. Kan ju vara värt att prova.

Idag MÅSTE (tycker egentligen inte om att använda det ordet) jag ta tag i skolarbetet. Det finns liksom inte längre nån återvändo. Men det är ju så svårt när jag egentligen inte riktigt vet hur jag ska gå tillväga. Att opponera och respondera har jag ju aldrig sysslat med!

Hjälp!!!

Så kan man kort sammanfatta min dag. Eller hela veckan förresten.

Jag är nöjd över att ha powerwalkat jättemycket och även kommit mej ut medans det varit ljust ute, jag är också nöjd över att ha prickat av det mesta på veckans todo-lista, även om jag skjutit vissa saker framför mej.

Och det är väl där som det onöjda kommer in. Jag har fortfarande inte gjort den där matsedeln som jag skulle göra i måndags... och jag har heller inte kommit igång med skolarbetet, förutom att jag skrivit ut alla papper jag behöver.

Men nu har jag iaf gjort bort all städning (som egentligen bara bestod av dammsugning och att bära ner alla julgrejer i källaren), så då kan jag i lugn och ro ägna morgondagen åt pluggande.

Jag har ju renbäddat idag också. I nyinköpta sängkläder från Hemtex, som jag fyndade på rean:

Gissa om jag längtar tills jag får krypa ner i sängen inatt?!

Jo, det blir nog natt, för i kväll blir det dans, vilket känns "så där". Från att ha varit en person som skulle ha deppat ihop totalt av att missa ett danstillfälle, så har jag kommit dithän att jag lika gärna stannar hemma och ser på TV.

Jag vet ju att det (nog) blir roligt bara jag kommer dit, men det kan aldrig bli som förr. Eller... det kanske det kan, men då krävs det att jag verkligen ligger i och är ute ofta. Och där lägger min egen lust att åka och tillgången till närbelägna dansställen krokben för mej. För jag orkar/vill inte åka hur långt som helst.

Men nu har jag lovat att åka ikväll och får väl se till att göra det bästa av kvällen.

Mina handleder och främst den högra tummen, bråkar fortfarade med mej. Det blir inte bättre... Snarare tvärtom. Och att dammsuga med vänster hand var inte det lättaste kan jag tala om. Men det är kanske lika bra att träna på det?

Äntligen har vi fått lite snö! Inte ens en decimeter, men det snöar ännu. Jag gillar snö och vill att det ska vara vinter på riktigt! Och nu verkar det som att det ska bli riktigt kallt också.

Har hunnit med en kort promenad i snö-vädret (inte ovädret, för det tycker inte jag att det är, även om det blåste motvind på vägen hem) för att handla lite. Var sugen på nybakade scones till f.m-kaffet och då måste man (eller iaf jag) ha ost på och det hade vi ingen hemma.

Jag har nu ringt vårdcentralen och fått en tid om en vecka. Jag hade fått komma idag också (på en återbudstid), men jag vill inte, om det nu kommer att behövas, bli sjukskriven i trettondagshelgen.

Ledig dag idag alltså och jag har en del småsaker att ta tag i.

Bl.a så borde jag börja med skoluppgiften till nästkommande innedagar, då vi ska få träna på att opponera mot varandras arbeten. Ser jag inte fram emot... Däremot ser jag fram emot en del andra saker som stod på schemat, info om mitt drömjobb m.m

Lördag och en vecka kvar till julafton...

Igår fick jag världens bästa avslut på arbetsveckan. Jag älskar mitt jobb, även om det är tungt många dagar, men igår älskade jag det ännu mer. Det är såna dagar man vill ha fler av, men som vi sällan har tid att förverkliga.

Vad som hände? Jo, en så simpel sak som att jag följde en boende till frissan. Eftersom kvinnan i fråga är ny hos oss, så var det första gången. Det är alltid spännande, eftersom man inte vet hur det ska gå. Accepterar hon att någon hon inte känner igen ska tvätta hennes hår? Förstår hon vad som ska hända? Har hon tålamodet att sitta stilla så länge? För den som aldrig har varit i kontakt med personer med demenssjukdom är nog detta lite svårt att sätta sej in i, men det är mycket som kan hända när hjärnan är skadad och rutiner och trygghet är något som är väldigt viktigt för dessa personer.

Jag berättade först på promenaden dit vad vi skulle göra och kvinnan verkade positiv. Vi kom in på salongen, tog av oss jackorna och satte oss att vänta. Vi var alldeles ensamma där, vilket jag tror var en stor fördel. Kvinnan blev lite rastlös efter en stund och klev upp och gick omkring i lokalen. Men så kom frissan och hon fick sätta sej i frisörstolen. De/vi kom överens om vad som skulle göras och frissan frågade om hon ville tvätta håret först. Detta hade jag varit lite tveksam till, men kvinnan svarade glatt ja och följde med till hårtvätten. Där satt hon och njöt och sa t.o.m att det var skönt. Hon som i vanliga fall pratar väldigt lite.

Sen var det en fröjd att se henne bli klippt och fönad. Hon satt hela tiden med ett leende på läpparna, helt avslappnad och bara njöt. Då och då tittade hon på mej och blinkade med ögat som i samförstånd.

Jag var nog lika lycklig som hon när vi gick tillbaka till boendet för att få oss lite kaffe. Snacka om guldkant på tillvaron och att det går att åstadkomma med så enkla medel. Nu kommer det att bli många besök hos frissan i framtiden!

Även om arbetsveckan fick ett bra slut, så kan jag inte säga detsamma om det övriga. Kom hem och möttes i dörren av sambon som var på väg till ännu ett julbord. (Han var på ett på torsdagen också och så förra lördagen.) Jag hade ingen aning om detta, även om han sa att han berättat det. Och jag som hade förberett för en mysig fredagsmiddag... Ibland blir jag bara så less! Så less blev jag att jag struntade helt i att laga mat. Och att äta.

Idag ska jag baka havrekex och steka köttfärsen som jag tagit fram till gårdagens middag. Får väl spara den till imorgon, för ikväll ska vi på fest. Till en person som jag knappt känner och jag har ingen aning om vilka fler som kommer dit. Är det överhuvudtaget någon jag känner? Men jag väljer att se det som en kul utmaning istället för något besvärligt, som jag ofta gjort förut.

Var förresten in på skolans plattform igår kväll och upptäckte att både betyget för senaste etikuppgiften och slutbetyget för hela kursen nu var klart. Och jag fick högsta betyg på båda! Trots att jag inte var med på redovisningen. Det lättade upp mitt humör en hel del kan jag säga!

Nu är även Melodikrysset löst för denna vecka, trots att jag missade första halvan. Så mysigt med julmusik!

Trevlig fjärde adventshelg önskar jag er alla!