hur roligt det är att dansa.

Är så glad att jag bestämde mej för att åka igår, trots mitt onda knä! Det var ju såååå länge sen.

En bidragande orsak till att jag verkligen kom iväg, var att det var Sannex som spelade. Ett av mina absoluta favoritband. Förr i alla fall. De är inte längre desamma... även om mycket av musiken är densamma.

På den tiden då jag själv var dansarrangör, så kom de flera ggr hem till oss på middag. Ett härligt gäng killar som alltid hade nära till skämt och skratt. Av de som var med då, är det bara Andreas (sångaren) som är kvar nu och jag upplever bandet mycket mer seriöst idag. Inget fel med det, men jag saknar ändå det "gamla" Sannex.

Det blev iaf en rolig kväll med många kära återseenden. Mitt knä funkade för sej relativt bra, men nu kände jag att det nog inte är där problemet sitter egentligen. Utan att det mer troligt kommer från höften, för jag hade jätteont ifrån höften och ner genom knät och gissar på att jag grimaserade en hel del under kvällen.

Dansade gjorde jag ändå, nästan alla danser. Precis som förr i tiden.

I slutet av kvällen hände en kul grej. En kille i 20-25-årsåldern fram till mej och frågade ursäktande om jag kunde fox. Javisst, sa jag och då undrade han om jag kunde visa honom lite, för det var så länge sen han dansat. Jag testade lite att föra honom, men lät snart honom ta över. Han var inte riktigt haj på stegen, men hade bra takt och känsla för musiken. Efter dansen uppmuntrade jag honom att fortsätta dansa och dansa mera. Bara övning ger färdighet. Han frågade vad han fick för betyg och jag sa 8 av 10, inte för att han var värd det i jämförelse med många andra, utan för att han hade den rätta känslan, för att han tordes be om hjälp och för att han säkert kommer att bli jätteduktig om han bara fortsätter och vågar ge sej hän. Sen såg jag att han mallig över betyget gick och berättade för sina kompisar, som istället för att bjuda upp hade dansat med varandra.

Nu hoppas jag att det inte dröjer alltför länge innan jag kommer iväg ut på dans igen. Det är ju så roligt och bra motion är det också!

Har varit duktig idag (om jag får säga det själv) och städat undan det mesta på altanen. Blommorna är kastade, tyget på paviljongen nedplockat (trots blåsvädret), möblerna ihopställda och krukorna diskade. Tvättmaskinen går för fullt och resten får vara till imorgon. Mattorna måste torka innan jag kan rulla ihop dem och så behöver jag ett verktyg som just nu är på vift, för att kunna skruva isär paviljongen. Lika bra att göra det, så att inte snön rasar ner på den i vinter.

Skoluppgiften är inskickad, jag har varit och handlat och så har jag beslutat mej för att testa dansen ikväll. Det känns faktiskt lite bättre i knät.

Har börjat följa en blogg på nätet, skriven av frun till en demenssjuk man och hon avslutar alla sina inlägg med vad som varit bra och dåligt under dagen. Nu tänker jag vara så fräck att jag stjäl den idén. Min dag är förvisso inte slut än på många timmar, men hittills så kan jag sammanfatta den så här:

  Jag har äntligen plockat bort blommorna ute och tagit ner tyget på paviljongen (som jag oroat mej för så länge). Jag har tagit beslutet att åka på dans igen. Skoluppgiften inskickad!

   Ont i knät och har därför inte tordats eller kunnat träna... 

Ny månad... nya möjligheter. Eller nåt sånt.

Avslutade september månad med en blandning av glädje och ledsamhet.

Sista dan på praktiken, vilket kändes både skönt och tråkigt. Jag kommer helt ärligt att sakna alla fina människor som jag har mött där; både gäster och personal. Men jag är välkommen att hälsa på när jag vill och några av gästerna kanske flyttar in hos mej på mitt jobb i framtiden. Dessutom har jag ju ett LIA-case att skriva och kommer genom det att vara i kontakt med iaf en av personerna jag har mött.

Nu var det inte riktigt det jag tänkte på när jag tidigare nämnde det här med glädje och ledsamhet, även om det stämde in bra även på det. Om jag ska börja med det roliga; var in på skolplattformen och såg att min etikuppgift (äntligen!) var rättad. Och jag fick VG = högsta betyg! Är så innerligt tacksam och glad för det.

Min dag slutade trots detta inte så bra. Jag har nämligen och helt utan anledning fått väldigt ont i mitt högra knä. Eller egentligen i hela låret från höften och ner i knät. Och jag som hade tänkt åka och dansa ikväll... Det är så länge sen jag verkligen hade lust till det och så blir det så här.

Har smort in knät med Voltaren-salva och tagit på knästöd och hoppas nu på snar bättring. Jag vill ju kunna träna också, nu när jag har möjligheten igen.

Sitter vid min skoldator och skriver idag och löser Melodikrysset. Den andra beslutade sej för att uppdatera Windows precis nu. Men det går ju det här också.

Resten av dagen kommer jag att ägna åt att röja undan på altanen. En massa blommor ska kastas, tak och väggar på paviljongen ska plockas ner, möbler ställas ihop m.m Fixade jag att sätta upp allt själv, så ska jag väl klara av att plocka ner det ensam också...

   Gånglåt av Elin Olofsson

På tal om mitt skolarbete just nu; palliativ vård:

Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist

Inte att rekommendera!

Väntade ju på att det skulle bli lite varmare ute och visst, det blev det. Men precis när jag bytt om och skulle ta en cykeltur så började det att regna. Och inte så lite heller!

Ja ja, jag får väl fortsätta med städningen då...

Ska villigt erkänna att jag skolkar idag. Skulle ju ha varit med på ett hembesök bl.a, men demenssjuksköterskan som jag skulle följa har blivit sjuk. Egentligen borde jag väl ha gått till min praktikplats istället, men de väntar inte mej idag och jag kommer ju (förhoppningsvis) att få göra den här dagen senare, på min lediga tid. Dessutom har jag ju inte betalt på nåt vis, utan får istället batala för att vara borta från jobbet. Jag hoppas verkligen att jag på nåt sätt "belönas" senare för att jag gått den här utbildningen.

Så idag tänker jag ta igen lite av allt jag missat här hemma. Eller ligger efter med...

Jag har ju trots allt känt mej lite piggare den här veckan och har faktiskt gjort lite grejer varje kväll när jag kommit hem. Eller innan jag kommit hem...

Som i måndags. Då kom jag inte hem förrän vid 19 - sjukt trött och hungrig eftersom jag inte ätit nåt sen lunch. Men lite får man offra, då man fick åka och hämta hem den här skönheten:

Så underbart med en ny bil! Nu ska bara den gamla på verkstad, besiktas och säljas.

På tisdan gick jag både till "jobbet" och hem. Efter middan putsade jag fönster och bytte gardiner i ett rum. Nu är det bara två rum (eller 4 fönster) kvar. Fast jag såg igår kväll att fönstren i TV-rummet ser förjävliga ut igen efter regnet och stormen som var natten mot onsdag. Det är så otacksamt att vara husfru ibland!

Igår tog jag bilen till stan p.g.a vädret, så på kvällen fick det bli en tur med stavarna. Lyckades dock vricka foten. Men det gick bra, det syns inget och jag kan gå som vanligt, men det känns i vissa lägen. Det var ju tur att det inte var värre, då jag befann mej mitt ute i skogen då det hände.

Hade funderingar imorse på att ta mej till gymmet. Jag längtar verkligen dit! Men med tanke på foten och på att jag fortfarande har förkylningen kvar i kroppen, så struntade jag i det. Det får bli en cykeltur senare istället. När temperauten har gått upp lite. Det var bara +3 imorse, mot +12 igår. Men solen skiner ju!

Kanske ska ta och testa min nya (begagnade) kamera då? Nu när jag äntligen (efter att ha testat 3 olika minneskort) har fått igång den.

Det är mycket nu!

Praktiken tar på krafterna, men idag har det faktiskt känts lite lättare. Kanske för att huvudvärken är borta?

Två dagar kvar nu... och tyvärr ser det ut som att det inplanerade hembesöket med demenssjuksköterskan imorgon inte blir av. Även sjuksköterskor kan bli sjuka.

Nu ska jag titta på "Bonde söker fru" som börjar idag och sen är det god natt.

Lovar att berätta senare om vad som hänt den här veckan.