Dan före dan före dopparedan... Fast vi har dopparedag på jobbet imorgon, eller dopp i gryta... till middag.

Jag är inte uppvuxen med detta och har lite svårt att förstå vitsen med det hela. Eller jag fattar varför man åt det förr i tiden, då allt skulle tas tillvara, men idag? Det är ju liksom ingenting att äta. Bukfyllnad möjligtvis.

Jaja, men det är min åsikt och jag behöver ju inte äta det.

Torsdag idag och min sista lediga dag innan julhelgen. Stressigt! ...har jag inte haft. Jag har tagit det lugnt och ändå hunnit med en hel del. Griljerat min lilla skinka, gjort (hemmagjorda skulle det ju vara!) julklappar till julklappsleken, renbäddat sängen, städat toan och fixat en tacotårta till  middag.

Dessutom har jag tagit en promenad och hälsat på en gammal barndomsvän som bor i närheten. Vi gick i samma klass i lågstadiet (om jag inte minns fel), men har stött på varann från och till under åren, mest i den butik i stan där hon jobbar. Det var mycket trevligt och vi hade mycket att ta igen och vi kommer säkert att träffas fler gånger.

Nu väntar jag på dotra som ska komma hit och äta med mej och hämta julklappar till lilla familjen i Solberg.

Igår hade vi ju andra halvan av barnaskaran (med respektive) här och jag var bara orolig att maten inte skulle räcka. Men det gjorde den och jag fick mycket beröm. Kul! Och kul att de kom! Det händer ju inte så ofta...

Vinbär och vemod av Eva Swedenmark & Annica Wennström

Tidigare "läst" i serien om familjen kring restaurang La Stella i Östersund: