Calendar Girl: April av Audrey Carlan

Tidigare "lästa" böcker i serien:        

och julhelgen är över! Tack för det! Bara nyår kvar då...

Det har, trots att jag jobbat större delen av helgen (tack för extrainkomsten!), varit en bra julhelg. Och tack och lov en kort sådan, utan en massa extra mellandagar.

Att jobba julafton är helt okej för min del. Det blir oftast en mysig dag, med god mat och en massa besök på avdelningen. I år hade ju jag kommit på att hela avdelningen skulle gå över till restaurangen (varifrån vi tar vår mat) för att äta jullunchen där. På det viset slapp vi allt bök med att plocka fram all mat och att diska efteråt. Och vi personal, som bara är två på helgen, skulle kunna sitta ner med de boende i lugn och ro. Alla tyckte det var en bra idé och varför hade ingen tänkt på det innan? Vi hade dessutom två boende som hade åkt hem för att fira jul med nära och kära och 4 anhöriga som skulle fira med oss, så egentligen hade vi personal bara varsin boende att ägna oss åt. Sagt och gjort; vi halkade oss över till grannhuset. Det var livsfarligt halt ute, men det gick bra. Tyvärr blev det lite smolk i glädjebägaren, då en boende blev sjuk och därför inte kunde följa med och därmed inte mak*n heller. Jag erbjöd mej att avlasta en stund, så att också h*n fick gå över och äta, men h*n tackade nej till erbjudandet.

Det var för övrigt en dag då det var fullt upp hela tiden och jag var dessutom ensam med medicindelegering. Tur att vi har duktiga vikarier som själva ser vad som ska göras!

Efter lunchen så dukade vi upp till kaffe på avdelningen och ytterligare några anhöriga dök upp. Och sen kom tomten!

Alla fick ett paket och en kram!

Efter jobbet åkte jag hem och svidade om och sen vidare hem till mina föräldrar, där det dukades upp mat i massor! Jag blev tvärmätt efter några sillbitar och en skinkskiva, typ. Det gick bara inte att få ner nåt mera.

Efter lite TV-tittande, julklappsutdelande och kaffe, så spelade vi julklappsspelet. Det slutade med att jag och sambon satt med ALLA paketen då tiden gick ut. *hihi* Men vi delade med oss... och gav bort allt ätbart.

Så mycket julklappar får man ju inte annars i min ålder och jag har heller inga förväntningar på att få några, så därför blev jag lite överraskad då det dök upp en från oväntat håll.

Juldagen var även den en arbetsdag. Eftersom jag jobbade kväll, så gick hela förmiddan åt till att vänta på att åka till jobbet. Fanns liksom inte så mycket annat att göra. Vädret lockade inte till nån utevistelse heller direkt.

Igår, annandag jul, kom lilla familjen och hälsade på med julklappar och även dotra dök upp efter jobbet med paket. Lilla barnbarnet var inte riktigt pigg, stackarn! Mitt i allt så kom min syster med pojkvän(?) och två av hennes söner. Så det blev först kaffe för alla och sen middag för lilla familjen och dotra. Kul med med både väntat och oväntat besök!

Vi blev ju nästan tvungna att "köra hem" dem sen, eftersom vi skulle på bio inne i stan kl. 18. Vi såg "Hundraettåringen som smet från notan och försvann".

Inte lika bra som den förra, men ändå sevärd.

Ja, det var den julhelgen det... Idag är jag ledig och njuter av ensamheten. Det enda "måstet" idag är att betala räkningar. Borde kanske gå ut en sväng också, men det blåser småspik ute.

Just det... måste berätta om en kul grej som har hänt de senaste dagarna. Min son skickade en bild på ett julkort som hamnat hos honom. Det var till mej, från en tjej som jag umgicks med för länge sen och som jag tappade kontakten med efter att jag gift mej (1990). Jag vet att hon var på mitt bröllop, men jag minns inte när vi senast hade kontakt efter det. Nu hade hon skickat ett kort till min gamla adress, med mitt flicknamn och det hamnade hos min son, som inte bor på den adressen. En boxadress som för övrigt inte har funnits på de senaste 25 åren. Jag flyttade från byn för snart 15 år sen, det finns inte nån med samma efternamn som mitt flicknamn som bor där nu och hur i alla världen kunde det hamna hos min son? Den som kör ut posten måste ju veta vem jag är. I vilket fall, så hade den här tjejen skrivit att hon finns på Facebook, men det finns hur många som helst där med samma namn, så det var ingen lätt uppgift att hitta henne där. Men jag lyckades! Och det visade sej då att jag försökt att kontakta henne för 5 år sen, men att hon inte svarade då. Men nu fick vi kontakt och har en massa att ta igen! Kanske kan vi återses framöver?!