Äntligen lördag! Nu kan jag förstå bättre alla som jobbar måndag till fredag och deras längtan till helgen.

Men två dagars ledighet räcker inte på långa vägar för att jag ska hinna återhämta mej. Dessutom finns det inte tid till nån vila. Jag har ju en skoluppgift som ska vara inlämnad nästa söndag och jag har inte ens börjat med den.

Att plugga på kvällarna efter en heldag på praktiken är helt omöjligt. Jag är såååå trött då! Min hjärna är totalt urblåst, mitt blodsocker ligger på 0-gränsen och ögonen går i kors. Då är det bara mat och vila som gäller.

Min sambo sa igår att jag skulle strunta i alla måsten och bara koncentrera mej på skola och praktik nu. Men det kan jag inte. För det första får jag ingen studiero om det är stökigt runt omkring mej, för det andra så vet jag att det kommer nya uppgifter direkt efter denna och att jag då har kortare tid på mej, eftersom jag ska resa bort. Vissa "måsten" här hemma har också en deadline, som att vinterstäda på altanen och att städa bilen. Visst... jag kan överlåta båda dessa sysslor till nån annan, men jag vill ändå ha ett finger med i spelet och så kommer jag bara att reta upp mej på att det aldrig blir gjort. Fast bilen tror jag faktiskt att jag kan strunta i...

Imorse strax före 7.00 ringde de från mitt rätta jobb. Jag svarade inte. Antar att det är kris igen, men jag kan inte göra nåt åt det. Jag har nog ändå just nu, är tjänstledig och dessutom är det inte min arbetshelg. Men jag längtar faktiskt tillbaka dit, det ska jag erkänna.

Nu är det strax Melodikrysset... en lördagstradition.

Sen ska jag röja bort det värsta och göra plats för skoldatorn och hoppas att den här uppgiften går lika lätt som den förra (som jag för övrigt inte har fått svar på ännu).

 Det kommer aldrig mer vara du av Anne-Lie Högberg