Har varit duktig idag (om jag får säga det själv) och städat undan det mesta på altanen. Blommorna är kastade, tyget på paviljongen nedplockat (trots blåsvädret), möblerna ihopställda och krukorna diskade. Tvättmaskinen går för fullt och resten får vara till imorgon. Mattorna måste torka innan jag kan rulla ihop dem och så behöver jag ett verktyg som just nu är på vift, för att kunna skruva isär paviljongen. Lika bra att göra det, så att inte snön rasar ner på den i vinter.

Skoluppgiften är inskickad, jag har varit och handlat och så har jag beslutat mej för att testa dansen ikväll. Det känns faktiskt lite bättre i knät.

Har börjat följa en blogg på nätet, skriven av frun till en demenssjuk man och hon avslutar alla sina inlägg med vad som varit bra och dåligt under dagen. Nu tänker jag vara så fräck att jag stjäl den idén. Min dag är förvisso inte slut än på många timmar, men hittills så kan jag sammanfatta den så här:

  Jag har äntligen plockat bort blommorna ute och tagit ner tyget på paviljongen (som jag oroat mej för så länge). Jag har tagit beslutet att åka på dans igen. Skoluppgiften inskickad!

   Ont i knät och har därför inte tordats eller kunnat träna... 

Ny månad... nya möjligheter. Eller nåt sånt.

Avslutade september månad med en blandning av glädje och ledsamhet.

Sista dan på praktiken, vilket kändes både skönt och tråkigt. Jag kommer helt ärligt att sakna alla fina människor som jag har mött där; både gäster och personal. Men jag är välkommen att hälsa på när jag vill och några av gästerna kanske flyttar in hos mej på mitt jobb i framtiden. Dessutom har jag ju ett LIA-case att skriva och kommer genom det att vara i kontakt med iaf en av personerna jag har mött.

Nu var det inte riktigt det jag tänkte på när jag tidigare nämnde det här med glädje och ledsamhet, även om det stämde in bra även på det. Om jag ska börja med det roliga; var in på skolplattformen och såg att min etikuppgift (äntligen!) var rättad. Och jag fick VG = högsta betyg! Är så innerligt tacksam och glad för det.

Min dag slutade trots detta inte så bra. Jag har nämligen och helt utan anledning fått väldigt ont i mitt högra knä. Eller egentligen i hela låret från höften och ner i knät. Och jag som hade tänkt åka och dansa ikväll... Det är så länge sen jag verkligen hade lust till det och så blir det så här.

Har smort in knät med Voltaren-salva och tagit på knästöd och hoppas nu på snar bättring. Jag vill ju kunna träna också, nu när jag har möjligheten igen.

Sitter vid min skoldator och skriver idag och löser Melodikrysset. Den andra beslutade sej för att uppdatera Windows precis nu. Men det går ju det här också.

Resten av dagen kommer jag att ägna åt att röja undan på altanen. En massa blommor ska kastas, tak och väggar på paviljongen ska plockas ner, möbler ställas ihop m.m Fixade jag att sätta upp allt själv, så ska jag väl klara av att plocka ner det ensam också...