En lugn och skön söndag!

Tog sovmorgon idag, eftersom jag inte somnade förrän efter två inatt. Kul att vara på dans igen och att få köra nybilen dit och hem.

Har städat klart på altanen (förutom att jag måste hämta en presenning i förrådet och lägga över möblerna), städat förrådet i källaren och putsat alla fönster klart. Men det syns inte på de fönster jag putsade tidigare p.g.a höststormarna med regn som kom strax efter.

Annars har det varit lugnt. Tvättmaskinen har fått jobba.

Imorgon blir det "back to school" - 1,5 dag med etik. *jobbigt*

Men det ska bli kul att träffa alla igen!

Har tagit vilodag från träningen idag, vilket känns tokigt då det har varit så fint väder, men mitt högerben behöver ta igen sej efter gårdagen.

  Att jag kom iväg på dans igår.

  Städningen av altanen klar!

  Inte kunnat (läs: velat) träna 

Busters öron av Maria Ernestam

Tidigare "lästa" böcker av författaren:  

hur roligt det är att dansa.

Är så glad att jag bestämde mej för att åka igår, trots mitt onda knä! Det var ju såååå länge sen.

En bidragande orsak till att jag verkligen kom iväg, var att det var Sannex som spelade. Ett av mina absoluta favoritband. Förr i alla fall. De är inte längre desamma... även om mycket av musiken är densamma.

På den tiden då jag själv var dansarrangör, så kom de flera ggr hem till oss på middag. Ett härligt gäng killar som alltid hade nära till skämt och skratt. Av de som var med då, är det bara Andreas (sångaren) som är kvar nu och jag upplever bandet mycket mer seriöst idag. Inget fel med det, men jag saknar ändå det "gamla" Sannex.

Det blev iaf en rolig kväll med många kära återseenden. Mitt knä funkade för sej relativt bra, men nu kände jag att det nog inte är där problemet sitter egentligen. Utan att det mer troligt kommer från höften, för jag hade jätteont ifrån höften och ner genom knät och gissar på att jag grimaserade en hel del under kvällen.

Dansade gjorde jag ändå, nästan alla danser. Precis som förr i tiden.

I slutet av kvällen hände en kul grej. En kille i 20-25-årsåldern fram till mej och frågade ursäktande om jag kunde fox. Javisst, sa jag och då undrade han om jag kunde visa honom lite, för det var så länge sen han dansat. Jag testade lite att föra honom, men lät snart honom ta över. Han var inte riktigt haj på stegen, men hade bra takt och känsla för musiken. Efter dansen uppmuntrade jag honom att fortsätta dansa och dansa mera. Bara övning ger färdighet. Han frågade vad han fick för betyg och jag sa 8 av 10, inte för att han var värd det i jämförelse med många andra, utan för att han hade den rätta känslan, för att han tordes be om hjälp och för att han säkert kommer att bli jätteduktig om han bara fortsätter och vågar ge sej hän. Sen såg jag att han mallig över betyget gick och berättade för sina kompisar, som istället för att bjuda upp hade dansat med varandra.

Nu hoppas jag att det inte dröjer alltför länge innan jag kommer iväg ut på dans igen. Det är ju så roligt och bra motion är det också!