I vanliga fall brukar måndagar var en av mina favoritdagar. I alla fall om jag är ledig.
Men inte idag. Vet inte varför, men jag har inte haft nån energi alls. Inte till nånting...
Kan ju iofs bero på att jag har arbetat helgen.
I vilket fall, så har jag mest suttit vid datorn. Har ju lite att ta igen, så att säga.
Förutom att surfa runt på olika bloggar och sociala medier, så har jag beställt 2 nya headset till mobilen. Jag använder ju det varje dag och har avverkat några, minst sagt. Så nu beställde jag två på en gång. Är så jobbigt att vara utan.
Har också skickat efter lite kläder inför resan. Sommarkläder till halva reapriset. Inte helt fel! Nu är det bara att hoppas att de passar!

Kom på att det bara är knappt 2 veckor kvar innan den första skoluppgiften ska vara inne, så det är nog bäst att börja med den imorgon. Kan inte skjuta på den längre, då det delvis är en gruppuppgift där vi ska diskutera med varann i grupper. Men jag har ju inte haft nåt internet ju...

Min eländiga måndag, som inte ens blev bättre av en cykeltur, räddades upp nu ikväll då jag fick en höra en rolig nyhet. Inte helt oväntad dock.
Och så fick jag tala med mitt lilla hjärtegryn i telefon. ?

Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

Snart är ännu en månad till ända och då är det definitivt slut på sommaren. Känns lite vemodigt.

Tur att jag har lite sommarvärme att se fram emot i höst!

I lördags blåste det storm ute och obetänkligt tog jag som vanligt cykeln till jobbet. Det gick bra, men det var bara ogjort att jag blåste i diket. Och ännu värre hade det ju kunnat gå; om jag istället blåst ut i trafiken framför nån bil.

Igår tog jag bilen till jobbet. Inte för att jag var rädd för blåsväder, eller lat och bekväm, utan för att jag åkte och hämtade en resesäng som jag köpt på annons. Den var lite väl stor och otymplig att ta på cykeln nämligen. Med på köpet, för bara en 50-lapp extra, fick jag madrass, kudde, täcke och sänglinne. Helt perfekt! Nu kan lilla hjärtegrynet komma och sova över när hon vill!

Arbetshelgen har varit lite jobbig, framförallt känslomässigt. Men så är det ju i mitt jobb, då man får följa med sina skyddslingar till slutet. Arbetet innehåller både glädje och sorg, men mest glädje som tur är!

Den här hösten kommer att bli intensiv, inser jag plötsligt. Två tunga skolarbeten som ska skrivas, praktik på 3 veckor och en ny chef på jobbet. Och just nu är tre kollegor borta (semester m.m.), vilket innebär att vi går kort var och varannan dag. Så det gäller att man håller sej på benen, vilket är en utmaning i dessa förkylningstider, då både kollegor och gamlingar snörvlar och hostar.

Till råga på allt annat, så fick jag ett dystert besked imorse... när jag ställde mej på vågen. Hittills har det gått bra, t.o.m över förväntan och jag har haft en hel del till godo. Men nu ligger jag plötsligt på minus (eller plus om man ser till vikten) igen. Jag som tycker att jag kämpar på så bra. Men bakslag får man räkna med och det är bara att kämpa på. Nästa vecka startar fler gruppass på gymmet, men under de tre veckor jag är på praktik, kommer jag nog inte att kunna gå på gymmet alls. Jag ska ju "jobba" enbart dagtid då och eftersom jag har ett dagkort på gymmet, så kan jag inte träna på kvällarna.

Får väl gå dit tidigt på morgonen istället... Men det vet jag ju hur det kommer att bli med det.