En riktig drömbild - dock inte min egen...

Tänkte ta bussen till jobbet imorse och hade lusläst tidtabellen, väl medveten om att det är helgdag idag. Hittade dock ingen uppgift om att bussen inte skulle gå, men hade ändå den möjligheten i bakhuvudet.

Det kom ingen buss... och istället för att krångla med att värma upp bilen, så promenerade jag till jobbet. Trots att termometern visade på - 23,7° C. Jag var lite sent ute, men kom ändå bara 10 minuter för sent.

Tur att arbetsdagen var kort idag, för den har varit jobbig. När någon av de boende mår dåligt, så mår ju även vi personal dåligt och känner oss otillräckliga som inte kan hjälpa... Och tyvärr är det inte vi som bestämmer vilka mediciner de ska ha.

När klockan var 13.00 så stämplade jag ut och promenerade tillbaka hem. Således har det blivit 1,5 timme ute i kylan idag.

Därför kände jag mej inte så hågad att åka och hjälpa dotra när hon ringde och efterlyste startkablar. Hon fick inte igång bilen; hennes pappas bil. Mercedes, I say no more.

Hon var bjuden till farmor på middag, så hon bara måste dit. Ja, ja, vi har lite delade meningar om vad som är nödvändigt och inte. Själv har jag valt bort att åka och gratta brorssonen idag, just p.g.a kylan.

I vilket fall... så fick sambon rycka ut och hjälpa dotra. Han är mycket bättre på det där med startkablar än vad jag är.