Datorer, mobiltelefoner, tvättmaskiner och andra apparater är alla bra så länge de fungerar. Men om de inte gör det, då är det frustrerande.
Idag har min mobil krånglat. Bakåtknappen har inte funkat. Så jävla irriterande! Testade att starta om telefonen, men det hjälpte inte. Dags att köpa en ny kanske? En tanke jag har haft ett tag nu, då den bara blir segare och segare.
Men så testade jag att ta ur batteriet och vips så fungerar bakåtknappen igen! Tada!
Det är precis som med datorn. Den har jag också "fixat" vid ett par tillfällen, utan att egentligen göra nåt. Och utan att ha några som helst kunskaper...
Samma var det när jag flyttade in i huset hos sambon, då fixade jag både diskmaskinen och torktumlaren. Fråga mej inte hur, för det vet jag inte. Det var bara handpåläggning tror jag och kanske lite TLC (tender loving care)?
Sen var det dieselvärmaren på nya bilen som aldrig gick när jag kom ut till bilen, fast den borde göra det då jag ställt in den. Den hade gått, det märktes ju på de isfria rutorna, men tydligen inte hela den inställda tiden. Sen kom jag på, mest av en slump, att den gått en timme för tidigt, eftersom den är inställd på sommartid. *haha*
Det löser sej alltid! På nåt sätt. Och ibland begriper man inte hur.

Nu är det dags att sova. Arbetsdag imorgon.
Tänker kämpa på trots min onda tumme, iaf tills läkaren har sagt sitt.
God natt!

stod klockan på när jag vaknade idag. 10.50 Det är ju katastrof! Hur kan man ens sova så länge???

Inte bra, inte bra alls... Det förstör mina planer för dagen helt och hållet. Inte för att jag hade några egentliga planer, förutom att plugga då. Men jag ville ju slappa lite framför TV:n också och ta en promenad...

Jag behövde nog sova eftersom jag inte kom i säng förrän 2.00 inatt och somnade nog inte direkt heller. Sen var jag upp en sväng vid 6.00 och tänkte då sova en timme till, men så blev det tydligen inte. Minns inte ens att jag stängde väckarklockan.

Det blev dans igår kväll och om jag ska leva upp till mitt mål att dansa mer under 2017, så kommer jag att få det tufft! Så jäkla tufft!!! För om jag måste utstå ännu en kväll som gårdagen, då lägger jag nog dansskorna på hyllan för gott. Trots att det var en riktig skitkväll rent dansmässigt, så höll jag ändå humöret uppe och det var med gott mod jag tog mej igenom kvällen. Mestadels sittande på bänken, iakttagandes alla som dansade (mer eller minder bra).

Varför kvällen blev så uschlig? Ja... dels berodde det på folket som var där. Det var ovanligt mycket folk, vilket är bra (främst för arrangören), men det var nästan bara nya ansikten. Och det gör väl iofs inget, det är alltid kul att träffa nya människor, men jag var där för att dansa och det fanns inte en enda person där (förutom min sambo) som jag kände att jag verkligen ville dansa med. Ingen som det kändes mödan värt att bjuda upp. Det fanns några som jag i mitt tidigare liv brukat anstränga mej lite för, men då de inte bjuder tillbaka så tappar man fort lusten. Några såna fanns det... Visst blev jag uppbjuden... av några för mej nya bekantskaper och vars danser jag bokstavligen fick genomlida. Mycket tack vare att jag själv har rätt så ont i kroppen. Mitt knä var långt ifrån samarbetsvilligt igår och p.g.a handleden kunde jag inte bugga. Så jag höll mej i bakgrunden och fick sitta där i lugn och ro på bänken och iakkta. Tills det kom en rätt så berusad kille och satte sej bredvid. Han iakktig också... mej! Uppifrån och ner, uppifrån och ner. När jag frågade vad han ville, så sa han att han tyckte om mej. Sen fortsatte han att titta; uppifrån och ner... Tills jag reste mej och gick därifrån.

Sen har vi själva dansstället, ett ställe som jag aldrig har gillat, just för att det har en tendens att locka till sej en icke dansant del av lokalbefolkningen, som betraktar danskvällarna som en pubkväll. Och efter x antal öl så tror de att de är världens kungar/drottningar på dansgolvet, vilket de naturligtvis inte är och vilket också visade sej i form av en rätt så bökig och oframkomlig tillställning efter paus.

Sist men inte minst viktigt var musiken. Gårdagskvällens band är ett band som jag hyser nån slags hatkärlek till. Ibland tycker jag att de är kanonbra, men allt som oftast så spelar de "springmusik". Musik med en så snabb takt att det mest är jobbigt att dansa till. Inte fysiskt jobbigt, utan mentalt. Det går liksom inte att få till den rätta känslan, utan man önskar bara att det ska ta slut nån gång. Och då är det inte kul.

Trots allt detta negativa, så höll jag som sagt ändå humöret uppe. Och några bra danser fick jag ändå, trots mitt bråkande knä. Jag satt och funderade en hel del på det här med det kvinnoöverskott som alltid är på dans och att jag skulle ha varit man istället. Jag gillar ju att dansa och skulle lika gärna kunna dansa med en tjej, så nästa gång tror jag att jag ska klä mej som man och se hur det går. Då får jag ju dessutom dansa som jag vill! ;)

På hemvägen fick jag blåsa i en nykterhetskontroll och självklart blev det inget utslag. Dans och alkohol hör inte ihop i min värld (även om det händer nån enstaka gång) och definitivt inte alkohol och bilkörning. Men det är bra att de har såna kontroller, för det finns ju faktiskt de som inte tänker som jag.

Summa summarum, så var bilkörningen dit och hem det roligaste på hela kvällen. Vilket säger en hel del. Så det är bara att hoppas att det blir roligare och att jag har mindre ont nästa gång!

Nu ska jag ta mej en nypa luft och en promenad innan jag tar tag i det som är kvar av dagen.